Comeda

Men va faan..

Då vi får motorstopp i en övergiven fiskehamn och jag köper en glass som är täckt med is och säkert har legat i kyldisken i flera år. Men det är sol och dina läppar har smakat kaffe hela morgonen.

Gör omskrivningar när det mesta kan omsättas i okontrollerade fnissningar eller nattpromenader ut på Alvaret för att skrika under månen.


Namnet april kommer från latinet, precis som allting annat
Det betyder öppna
Att jorden öppnar sig
Som en begravning
En apokalyps för oss som redan är döda
Vi som vandrar genom livets syrenbersåer
Och sprider förmultningens söta doft
Bland småkakor och hallonsaft
Som en parafras
Jag glömmer dig när snön faller, du
Förlåts under det vita täcket
Som blandar upp minnen och åtrå
Man är alltid som varmast innan man förfryser
Men jag behöll sommaren
I en salt regnskur över morgonkaffet
Och du talade om solsken i någon timme
Innan du gömde dig i skuggan bland arkaderna
Och skyllde på att du blivit överraskad av årstiderna.
Att vi var hittebarn
Och då vet man aldrig vart man hamnar
Jag var rädd
Och han sa: ’Marie,
Marie håll i dig hårt.
För här i livet finns det inget som håller.
Inte ens bergen för vinden
Och allting sluttar ändå ’
Jag läser mycket om natten, och jag begraver mig om sommaren

Gårdagsnatten spenderade jag med att försöka övertyga en gammal högstadieklasskamrat om att jag visst gjort någonting de senaste två åren. Han trodde inte på mig eftersom han inte hade sett någonting på facebook. Jag fick panik och hävdade att jag ändå gått på tre olika folkhögskolor och ljög ihop att jag var nysignad och hade gett ut en roman. Han trodde inte på mig och sa att han minsann bodde i Australien.

Jag undrar vad det är för någonting mina drömmar vill säga mig. Jag trivs så bra men är ändå ständigt stressad inför framtiden, för att så många flyttar, för att jag gör det men vill ta mig utanför svea rikes gränser men ser inte riktigt hur det ska gå till just nu.

Det är någonting ironiskt i att vakna upp i en säng utan lakan, bakfull och täckt med gnuggistatueringar. Som att saker inte riktigt är på riktigt. Och jag har inte tillräckligt med andetag till dagen efter, inte tillräckligt med tankar till brödbak och tomatsoppa. Inte tillräckligt mycket av mig själv till cigarettfimpar och vinfläckar.

<< Rewind

Jag bygger på mig inifrån och ut. Alla mina, alla mina jag och mina miner och minnen och minns jag nu hur det är att landa.

Hög på kaffe och gamla känslor. Att man kan möta människor som får en att vilja gråta. Inte för att man är ledsen, eller olycklig på något sätt, utan bara för att de gör ett sådant starkt intryck.

Grått väder, gula löv. Jag plockar valnötter utanför mitt hus, rostar dem och äter dem till Earl Gray och Laura Marling. Jag bygger barkbåtar och läser under bar himmel. Jag har en trög röd cykel och jag trivs.

Vakna vid två och se på Singing In the Rain och höra åskan utanför. Jag känner mig så orörlig nu. I mig själv och i mina dagar som oftast inte tar sig längre än farstun. "Du röker så mycket" och nya beslut skrämmer mig. Inga nyheter inga nyheter nu när jag landar. Utanför din famn.

Idag känner jag mig som en tjock grå katt som bara vill ligga i soffan, dricka te och läsa. Jag har dock lyckats skaffa mig skavsår, 15 tändsticksaskar, en blus, ett skärp och 11 ringar.

På dagens önskelista:
- Mer tid
- Ett Freudianskt drömlexikon

Springa Stockholms gator fram sjungandes Beyoncés "I'm a diva", konstant vinintag, nattbad, dans på soffor, bord och bilar, sol och nu händer det. Jag och Agnes på Öland efter sommaren. Det här är bara för bra för att vara sant!

Sitter i Gubbängen och dricker cava och äter kakor. Eller cava.. vet inte om det billigaste mousserande vinet på systemet ens får lov att kallas cava. Lyssnar på Nick Drake och tänker på att luften för det mesta är varm och luktar hägg nu mer. Och att jag inte hinner med. Att alla mina arbetsprover är inne och att jag inte kan gömma mig på min ö för alltid. Att han följer mig genom mina drömmar varje natt och jag undrar vad det betyder. Att jag sover på en madrass i mitt vardagsrum för det mesta, men att jag fått lov att sova i min mammas säng när hon är borta över natten. Att jag är rädd att min ena framtand håller på att ramla ut. Att jag fyller år nästa vecka och jag känner det inte alls. På att färga mitt hår lila. Eller rosa. Bara för att.

I ett försök att vända världen rätt springer jag till havet och med hjärtslagen dunkande i öronen intalar jag mig att jag lämnar allt bakom mig. Kastar mig i salt kallt vatten. Det där andetaget som känns som det första när man bryter ytan och kommer upp i klar luft igen. Nyfödd.

Jag vilar mig från verkligheten här ute. Åker och målar på klippiga stränder. Färgpulver som dansar i vinden. Dricker kaffe och äter matsäck med mina klasskamrater i solksken akompanjerade av fågelsång och vågskvalp. Omsveps av skyddande lager med ren luft och lugnande rutiner. Och allt mer börjar det kännas som en omöjlighet att någonsin lämna.