World War Three
Det är ju så vackert väder
Comfortably Numb
Min kamera har slutat fungera. Eller blixten strejkar i alla fall. Jag har haft en himla fin vecka med skolkatalogens ankomst på måndagen. Nog var ångesten total, men efter att ha fastnat på fyra bilder, och trots ett överraskande fotografi på skoltoaletten så överlevde jag och tillägnade timmtal med att bläddra fram och tillbaka på såväl nya som bekanta ansikten. Jag har fått i mig trerätters middag på moderna efter Dalis egna recept. Drack vatten med karamellfärg och åt grön puré med obestämt innehåll. Traskade ut genom bakdörren efter stängning och tog en promenad till slussen med Patrik och en trevlig, men något hysterisk man. Jag har druckit te på min balkong med Jasmin och ignorerat kylan. Min syster har placerat nio vackra svalor på sin kropp. Druckit öl med en nyfunnen vän och nynnat på 90-tals låtar jag dansat till i skolkorridorerna med Felicia. Nu gäller chai te, lussebullar, mandariner, russin och mandlar. Nu är det kurering efter den värsta filmen jag sett i hela mitt liv. Jag undrar verkligen vad mina lärare tänkte när de valde att låta oss se "Boys don't cry" på en fredagseftermiddag. Att en 10 minuter lång gruppvåldtäkt var ett bra sätt att starta helgen på? Nej tack.. mer chai te, filt och någonting neutraliserande. Hej "Rumor has it", hej Jennifer Aniston, hej amerikansk romantisk komedi och usla skådespelare, gör mig basisk igen för jag har blivit försurad av syran i Teena Brandons livsöde.
"Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. ’Varför då’, undrade jag. ’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort’, sa Jonatan."
Jag hade inte kunnat ta någon annan mugg till kaffet idag
Och vi räknar ned, som till tolvslaget på nyårsafton, och du blir äntligen 18
Vackra toner från landet
Copacabana, kaffe och risktaganden
Bara för att Jasmin är bäst!
War Child Heroes
Jag har mobilen på ljudlös dagar i rad för att inte höra hur du försöker nå mig. Jag blundar inför allt och finner mig för ofta med ett glas med någonting alkoholhaltigt i handen. Det spelar ingen roll hur många gånger jag säger att jag ska ha vita helger, likväl sitter jag där och slår ut mina hjärnceller en efter en. Men jag har haft en himla fin helg, med världsfina vänner, varav en har joinat myndighetsskaran. Herre min gud, du har varit saknad, och jag stryker mina löften om nykterhet nu när du banne mig ska firas i många dagar marika-marushka!
Dina ord var det ja.
Colbie Caillat – Droplets
Där får man för att man inte lyssnar på populämusik. Grattis, du lyckades verkligen lura mig.
Där får man för att man inte lyssnar på populämusik. Grattis, du lyckades verkligen lura mig.
Tonight I have to leave it
Jag ska bli ärlig nu sa du och ljög mig rakt upp i ansiktet
Minnesfragment från ett Paris inte allt för långt bort
Jag älskar oförutsedda händelser. En hårdrockare som råkar dra ut hörlurssladdarna ur sin mobil och håkans sprittande toner sprider sig, en gubbe som väljer att rutcha ned för trappräcket den sista sträckan, någon som fraktar ett piano på en folkfylld gata, en man som stirrar ut genom ett fönster omgiven av gossedjur, ett oattraktivt hotel i mitten av montmartre eller en gömd gränd mellan slingrande gator som känns som en dekor för den franska slitna perfektionen. Dessa händelser får mig alltid att inse hur vackert livet verkligen är, hur klyschigt det nu än må låta. Men den där varma känslan i magen går, likt för snabbt drucken sockerdricka som bubbligt rusar upp i näsan, genom hela min kropp och formar alltid min mun till ett brett leende.
Jag skulle ge vad som hellst för lite solsken
Just like a paper tiger torn apart by idle hands, through the helter skelter morning. Fix yourself while you still can. No more ashes to ashes. No more cinders from the sky. All the laws of creation, tell a dead man how to die.
Looking through a broken diamond to make the past what it should be. Through the ruins and the weather, capsized boats in the sea
We're just holding on to nothing to see how long nothing lasts
There's one road to the morning. There's one road to the truth. There's one road back to civilization, but there's no road back to you
Looking through a broken diamond to make the past what it should be. Through the ruins and the weather, capsized boats in the sea
We're just holding on to nothing to see how long nothing lasts
There's one road to the morning. There's one road to the truth. There's one road back to civilization, but there's no road back to you
Paper Tiger
Beck
Beck
La Valse Des Monstres
And a Fall From You is a Long Way Down
Love Will Tear Us Apart
Astrid Kirchherr och Stuart Sutcliffe måste ju ha varit ett av de vackraste paren som existerat
Keep The Streets Empty For Me
Igår var en underlig dag. Jag inledde den med mitt första bingohallsbesök som inte alls var som jag hade förutspått. Jag hade förväntat mig gamla tanter som satt vid ett stort bord med en kaffekopp bredvid sig och gladeligen kryssade i nummer och ropade bingo med skrovliga gammalröster. I stället var det som jag hade stigit in i cokpiten på en rymdfarkost med ett tjugtal piloter i blandade åldrar som satt och tryckte på diverse färgglada lysande knappar på båda sidor om dem i så rapid takt att man fick intycket av att de hade åtminstonne tre armar till. Det var spännande att se och det fick mig verkligen att förstå det som en indisk socialantropolog sa om svenskar: Bingospelet tycks sammanfatta den svenska kulturen, då den ger gemenskap utan social interaktion.
Jag flydde yttre rymden och blev inringd av Jasmin till en 30:årsfest Saskias morbror höll i. Balkan-tema med ett fantastisk band och öppen bar för 400 personer, det kunde inte annat än bli en hit. Att Bingo Rimér tydligen befann sig där någonstanns i massorna är ju en annan rolig anekdot. Efter att ha plockat glas, burit ut mat och talat om den uppväckande känslan i balkanmusik med en i bandet började vi vingla hemmåt. Jag gjorde en dum grej som jag ångrade ordentligt efteråt men jag antar att karman straffade mig på direkten då jag glömde såväl kofta som tobak och att min plånbok var spårlöst försvunnen när jag nådde tunnelbanestationen.
Vaknade av att det ringde och svarade med monsterbakisrösten. En spröd stämma sa att hon hade hittat min plånbok och att vi kunde mötas upp så jag fick den. Jag älskar mänskligheten! Jag fick ett Ameliè uppvaknande och fylldes av känslan att jag hädanefter skulle göra allt för att hjälpa andra. Vi får se hur det går.
Känslan
Jag flydde yttre rymden och blev inringd av Jasmin till en 30:årsfest Saskias morbror höll i. Balkan-tema med ett fantastisk band och öppen bar för 400 personer, det kunde inte annat än bli en hit. Att Bingo Rimér tydligen befann sig där någonstanns i massorna är ju en annan rolig anekdot. Efter att ha plockat glas, burit ut mat och talat om den uppväckande känslan i balkanmusik med en i bandet började vi vingla hemmåt. Jag gjorde en dum grej som jag ångrade ordentligt efteråt men jag antar att karman straffade mig på direkten då jag glömde såväl kofta som tobak och att min plånbok var spårlöst försvunnen när jag nådde tunnelbanestationen.
Vaknade av att det ringde och svarade med monsterbakisrösten. En spröd stämma sa att hon hade hittat min plånbok och att vi kunde mötas upp så jag fick den. Jag älskar mänskligheten! Jag fick ett Ameliè uppvaknande och fylldes av känslan att jag hädanefter skulle göra allt för att hjälpa andra. Vi får se hur det går.
Känslan
Vildvittror och grådvärgar
Det är fortfarande lika mörkt ute. Man kan ju tycka att det borde lätta upp lite innan allting försvinner, fast det är väl kanske fel tidpunkt på dygnet för att kräva någonting sådant. Jag tycker åtminstonne att jag borde få kunna kräva att det i alla fall inte ska kännas som man vandrar mitt i natten när man går till och från skolan!
Jag vaknar, tittar ut, lägger mig ned igen och somnar om. Det är inte meningen att man ska vara vaken när det bara snålblåser och den gråsvarta himlen spottar hagel på en. Trots att luften väcker mina sinnen och renar mina tankebanor. Trots att den där kaffen blir ännu lite godare i kalla händer. Trots att det finns någonting vackert i det råa där allting står naket inför kylan. Trots det går jag och lägger mig tidigt. Försöker vakna sent. Hamnar i dvala och försöker få tiden att gå. Drar ned hjärtrytmen till hälften och andas långsammare. Drar på mig alla vinterkläder och går i ide.
Och ja. Alla låtar handlar fortfarande om oss.
Jag vaknar, tittar ut, lägger mig ned igen och somnar om. Det är inte meningen att man ska vara vaken när det bara snålblåser och den gråsvarta himlen spottar hagel på en. Trots att luften väcker mina sinnen och renar mina tankebanor. Trots att den där kaffen blir ännu lite godare i kalla händer. Trots att det finns någonting vackert i det råa där allting står naket inför kylan. Trots det går jag och lägger mig tidigt. Försöker vakna sent. Hamnar i dvala och försöker få tiden att gå. Drar ned hjärtrytmen till hälften och andas långsammare. Drar på mig alla vinterkläder och går i ide.
Och ja. Alla låtar handlar fortfarande om oss.
I bland saknar jag att vara blond
Jasmins bild
Sen kan man ju diskutera om det var snyggt eller inte, men att leva efter parollen "blondes have more fun" är rätt svårslaget.
Ännu en av dessa dagar
Skolan börjar och min kropp reagerar med näsblod som jag märker först när det rinner ned i halsen och mina händer är helt röda. Hostar upp blod och känner mig som Katarina Ivanova Marmeladova någonstanns i Raskolnikovs feberdrömmar på de grå gatorna i st Petersburg. Jag slutar tänka och låter mina fötter leda mig till beslut jag hoppas är rätt.