Comeda

Den här dagen hade jag faktiskt kunnat hoppa över, utan problem. Bara blunda lite längre än jag brukar och vakna upp på valborgsmässoafton och känna hur det pirrar i magen över att det snart är maj. Att jag snart fyller 18, att jag snart åker till Paris, att skolan snart slutar. Har gått runt i någon seg dimma hela dagen, och känner att jag inte riktigt har kommit ur den än heller. Ska väl ta och ringa någon. Marika, promenad runt farsta med vännerna Ben&Jerrys låter precis som det jag behöver.

Det är sommar. Det är sommar och det är varmt och det är parkhäng som jag inte ens hade en aning om att jag saknat så mycket som jag gjort. Lönen kom och det var sushibuffé och shopping och sol och vin och tanto. Något som låg i min plånbok ligger inte där längre och en söt gubbe sa skål för ungdomen då jag och Maria satt och fnissade på bussen. Jag har promenerat runt staden med Marika och jag har fått sitta i hästkarusellen igen. Det känns som om jag börjar bli medelålders och har till och med blivit stammis på ett café vid slussen där jag köper kaffe på morgonen. Han som jobbar där sa, "jag har inte satt på bryggkaffet än" när jag gick genom dörren, hällde upp det svart och sa att jag kunde betala nästa gång när jag inte hade kontanter på mig.

Oj vad vitt det blev. Fick ett ryck och gjorde om hela bloggdesignen med någonting jag klottrade ned igår natt. Vart lite tomt och ödsligt men min vän med handen och jag får nog hålla varandra sällskap ett tag ändå.

Idag är ännu en dag som jag borde göra en massa saker men väljer att göra någonting helt annat i stället. Min lön har kommit, och det vart till och med mer än vad jag väntade mig. Det är sol ute och fåglarna kvittrar. Människor blir kära och jag sitter och funderar på om jag borde ringa någon som kan rycka upp mig lite, för jag känner mig lite väl sittande. Jag känner mig lite för nere för det här vädret, den här våren, det här livet som är så jävla bra egentligen.

Bästa kvällen på länge med de finaste människorna i det finaste huset!

Jag mår illa. Jag har mått illa hela dagen. Kanske är det för att jag känner att jag inte presterar någonting längre. Kanske är det för att jag bara ätit för mycket.

På helgerna får jag prestationsångest, vill inte att min olediga tid bara ska passera med jobb jobb och sen sova bort lördag- och söndagkvällarna. Jag har tagit det lugnt, druckit vin på mitt rum och tittat på stjärnorna med A, vart på en klassfest med några söta Waldorfkids och suttit och sovit i hästkarusellen på jobbet. Sprang ifrån så fort jag kunde på söndagen för att hinna till Antonias spelning och när jag väl kommer har de precis spelat. Sydde en klänning. Matte på måndagmorgonen. Mådde illa och hjärnan kopplade inte. Lyssnar på Navid Modiri och Gudarna. Det är Navid's röst som lägger en varm arm runt axlarna, det är bara det jag vill lyssna på hela hela tiden just precis nu.

För det
Ordnar sig med lite socker på
Världen den har alltid varit lika grå
Besvikelse följs av besvikelse så
varför inte bara hälla lite socker på

Skickade ett sms till en gammal vän jag inte pratat med på länge, frågade hur det var. Det var bra förutom att hans mamma har fått bröstcancer och hans mormor snart kommer dö i cancer. Det kan hända så mycket på så kort tid som ett halvår eller några månader. Hela ens liv kan förändras.

Jag var på arbetsintervju idag, jag tror det gick bra, annars är jag ganska nöjd ändå. Jag var en av de 150 st som vart utsållade av över 400 personer att gå vidare till andra intervjun. Jag kanske får sommarjobb där också. Då kommer Doris bli galen, men jag blir ju ganska frusterad på lönen där på skansen aswell.

Vid den här tiden förra året stod jag och målade bänkar i solen på djurgården åt parkteatern med en lugna-favoriter-lyssnande nazist som först knivhotade mig och sen frågade om mitt nummer. Jag hade svart hår och piercing i underläppen som jag började tröttna på. Det var varmt då och vi kunde sitta ute vid hamnen i solen och röka och jag talade om för honom varför jag inte gillade honom och han varför han inte gillade mig, sen tog vi en cigg till, drog på musiken och målade fem bänkar till var. Gröna. Jag visste inte vad som skulle hända när det jobbet var slut, det återstod att se. Jag drack te eller kaffe med massa mjölk och kände mig låtsasvuxen bland alla inbitna arbetare.

Nu går nästan allt på rutiner. Jag vaknar, går till skolan, möter upp någon eller åker hem, försöker plugga, försöker göra någonting annat, somnar, vaknar, går till skolan, somnar, vaknar, går till jobbet, somnar. Jag är så trött trött trött, jag undrar om det är rutinerna som gör mig så orkeslös. Jag presterar nästan ingenting. Jag har som inte tid. Tar mig inte tid. Orkar inte. Jag mår inte dåligt, jag mår bättre än jag gjort på länge, men jag är så trött. Nu har jag blivit kallad till ännu en arbetsintervju, på konsum den här gången. Jag känner nästan för att ringa upp och säga med snorkig röst till receptionisten "Nej tack du, jag vill minsann inte ha något jobb. Nu ska jag vara ledig och göra saker jag vill. Jag ska vara kreativ och impulsiv och vakna upp ur min svenssondvala. Så ha det bra, vi kommer i alla fall aldrig ses!"  Men likväl vet jag att jag kommer infinna mig på Coop Konsum i Bromma kl.14.00 på fredag, med alla mina papper i handen och ett inövat handslag.

Navid Modiri och Gudarna. Jag har för mycket kvar på min bok som ska vara utläst i morgon och jag söker på recensioner på den i stället, syr, klottrar och fotar i stället. När jag får lön ska jag köpa polaroidbilder, framkalla mina analoga foton och betala av mina skulder. Jag längtar till lönen. Längtar inte till jobbet. Jag vill inte arbeta mer. Jag vill vara arbetslös. I alla fall den här månaden.

Det snöslaskar ute. Jag sitter inne framför datorn och försöker skriva en utredande text om mentalsjukhus och avinstitutionaliseringen vilket är bland de längsta ord jag hört i mitt liv. Bådar det gott? Nej. Verkar det underhållande? Knappast. Har suttit och försökt få ned någonting nu i två timmar och bestämde mig nyss för att börja om på en ny text. Tyckte att jag förtjänade en paus nu efter sånt slöseri med tid så jag vilar upp mig lite här nu framför bloggen. Försöker peppa mig själv till att fortsätta. Go go mentalsjukhusen!

Det funkar inget vidare...

Det regnar ute och är sådär otroligt äckelgrått att man skulle vilja ha en såndär husvagn som i Musse Pigg på julafton har. Fälla upp en stor skärm över stockholm. Måla upp en blå himmel och träd i blom. Skruva upp alla element på max och blunda för konsekvenserna. Vi kan dö varma och någorlunda lyckliga.

Fuck fuck fuck. Tvåhundra minus i min kassa, som om dagen inte redan vart tillräckligt jobbig. Jag vet inte om det kommer dras från min lön eller hur det nu ska rättas till men jag fattar verkligen inte hur tvåhundra kronor bara skulle kunna försvinna ur kassan sådär. Det var hälften av det jag hade fått in. Det är sjukt, går inte ihop.

Drack beskt te och åt romrussinglass när jag kom hem. Kände mig som en gammal gubbe. Sydde ännu en kjol som jag aldrig kommer använda. En sån där kjol som en sjuåring skulle kunna drömma om. En prinsesskjol som mamma sa.
Det var länge sen man hörde någonting sånt.

Gårdagen bestod i princip bara av restid. Till Täby för att mata katterna, till Hallunda för att träffa en person jag längtat mig galen efter, från Hallunda till Gubbängen, till Farsta och sen tillbaka igen. Jag tänker så mycket när jag reser, det är därför jag alltid måste ha något i händerna. Satt och skrev maniskt, ritade och läste på alla bussar, tunnelbanor och roslagsbanor.

Det mesta gick väl ganska fel och jag kom med kaffe spillt över magen på mitt vita linne och leriga skor efter att ha vandrat i cirklar för att hitta rätt till Hallunda Riksteater. Men det var värt det. Smet in på kulturdagarna, gick på några workshops och åt mat och fick vara med Agnes. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag har saknat den kvinnan. Hon är den bästa jag vet och jag saknar henne så fruktansvärt mycket redan nu, fastän det bara är lite mer än en månad tills vi syns igen (en evighet en evighet).

Att andas damm.
I morgon ska jag mata katterna, köpa skor, läsa om mentalsjukhus, skriva dikter, leta fina askar, dricka tea med Alex och försöka ta reda på vad den där snubben i Norrlandsguld's reklamen säger när hans kompis blivit upstrålad av ett rymdskepp.

Lyssnar på Nina Simone och funderar över saker jag längtar efter. Jag längtar efter sommar, kärlek, vin, rena känslor och att se världen. Nu kände jag mig lite väl mycket som en sång av Håkan Hellström, men det är så det är just nu.
Det känns som om jag bara går runt och längtar. Hela tiden. Efter allt och ingenting.

 


Hallon, kaffe och vårsol på min balkong med Maria. PLS har startat och vi kommer förändra världen.

Efter det panikartade blogg.se-breakdownet så är jag tillbaka, stronger than ever, eller bara ännu mer fastklistrad vid datorn under mattelektionen. Det känns verkligen som om jag borde fatta vad Tommy pratar om. Det gör jag inte.

Jag tror inte jag fick sådär värst mycket gjort under lovet. Det vart arbete och sjukdom och jag kände mig som en utarbetad 50+are. Sjukdommen har inte riktigt gått över än, och arbetet kommer till helgen.

Fick besök av en valross och bögen från Tillsammans för några dagar sen, vi drack rödvinsglögg och satt och fnissade i min orediga säng. Here they are: