Dagar då jag inte kan sluta le
Då vi får motorstopp i en övergiven fiskehamn och jag köper en glass som är täckt med is och säkert har legat i kyldisken i flera år. Men det är sol och dina läppar har smakat kaffe hela morgonen.
Då jag får gå upp på scen till applåder och ta emot blommor fast det känns helt overkligt. Då någon stäcker sig över skammen för helgsnedsteg och säger att det var bra. Riktigt bra. Och jag börjar dra håret bakom ena örat, för att du brukar lägga det där.
Då jag får svara på intervjufrågor och tala om mina bilder fast jag inte vet vad jag ska säga. Då Maria har bokat en biljett till Öland och jag bara väntar. Då jag får lära mig stå på tå för att komma närmre.
Då himlen skiftar från mörkblått till orange och jag befinner mig i Stockholm igen och jag vet att jag har så många jag vill träffa här. Att jag ska äta långfrukost med Jasmin i morgon och sen kan promenera så långt jag bara kan utan att behöva ta samma väg tillbaka.
Kommentarer
Trackback