Comeda

Det var en rätt skön dag idag det enda jag gjorde var i princip att  sitta ute och dricka kaffe och prata med Maria. Åkte in till Myrorna i ropsen för att försöka hitta något till Agnes som fyller 18 (för) snart. Jag är dålig på att hitta presenter och bra på att hitta saker till mig själv så det vart ännu en fotobok och en lampa som jag vart jätteglad när jag hittade då jag inte har ngn lampa vid sängen och inte kommer upp utan ljus. Ingen bra kombination alltså.

Satte mig glad på tåget hem och plockar med mina saker då jag känner att någon kollar på mig. Tittar upp och killen några säten bort kollar snabbt ned. Det tar ett tag innan jag förstår vem det är och kollar även jag snabbt ned. Bläddrar i boken jag har med mig och kollar då och då upp i smyg på ace-killen. Farsta tåget står inne vid slussen och jag springer över perrongen in i det. Det gör han också. Hamnar någon dörröppning ifrån och börjar gå emot mig. Jag sätter mig ned och försöker läsa min bok, men kan det inte och börjar titta i min fotobok i stället. Vid skanstull blir nervositeten fulländad och jag springer av. (fastänjagkanskebordestannatkvarpåtågetbaraförattsevarthangickavfördetvilljagju
faktisktvetaävenomjagintevillerkännadetochaldrigkommerpratamedhonomigen)

Går in på återvändarna och köper en jacka och tre skjortor för att ha någonting att göra. Jag får ett bra pris och känner mig glad. Bestämmer mig för att gå över bron till gullmarsplan även fast det duggar lite.
Jag börjar gräva i min väska och tappar en av påsarna jag bär på. Hör hur lampan jag hittat krossas i för många bitar samtidigt som min sko bestämmer sig för att börja läcka in vatten och farsta-tåget retsamt gnisslar förbi.

Nu sitter jag här med en blöt fot och ska nog till att försöka limma ihop den där förbaskade lampan. Funderar på att skaffa mig lite självkänsla och mod, det får bli efter lampfixningen i så fall.

I dag när jag åkte tunnelbanan stod det en kille bredvid mig. Han hade svart stripigt hår, skäggstubb, synthkläder och såg helt enkelt ganska hård ut. Han hade enorma hörlurar nedtryckta över den svartgröna mössan och stampade stelt i takt med musiken. Plötsligt dras hörlurs-sladden ur hans musikapparat och Håkan Hellströms gladfjolliga röst strömmar ut ur hans ficka. Han ger ifrån sig ett skrämt pip och dyker emot fickan och fummlar panikslaget med adaptern. Rätar rodnande på sig och kollar försiktigt runt i vagnen om någon har sett eller hört. Jag kollar ut genom fönstret och lyckas med en kraftansträngning hålla mig för skratt.

Familjen kom upp på spellistan och jag fick direkt-abstinens av sommar, festival och svettiga människor som sjunger i kör och dansar som galningar tills syret tar slut. Saknar andra dagens bakisfylla och kokheta nudlar i ett fuktigt tält. Har inte bokat någon festivalbiljett än, det är bara Rip It Up som verkar bra, men det är ju inte ens säkert att det blir ngt i år. Hade ju svurit en helig ed med Agnes att åka till Emmaboda i sommar. Men med Raised Fist och något screamo/metal/kristen rap - band så känner jag mig ganska tveksam.

Sitter och funderar på om det är värt att springa ned till kiosken som stänger om en halvtimme eller om jag faktiskt borde ta mig i skinnet och inte röka i dag. Hostar som en inrökt tant och har börjat med harklingar á là gubbängs-gubben i den orangea mössan som man hör på mils avstånd. Det är så onödigt. Egentligen.
Måste bara intala mig det på riktigt.