Myndigförklarad
Jag kunde inte haft en bättre artonårsdag. Fantastiskt fint folk som förgyllde hela dagen. Champagnfrukost, eftermiddagspicknick, middag på Hermans och sen krogen med Albin. Träffade på Anna från mitt jobb på Little Persia. Since hon också fyllde 18 år blev det firande av myndigheten fram till kl.03. Klängiga servitörer på After och allsång till the knife och diverse schlagerlåtar. Vaknade klockan 07.00 dagen efter, dushade, kollade schemat och somnade i min morgonrock direkt i sängen och kom lagom till franska nationella och svenskans argumenterande tal. Det gick bra trots sömnbrist och söndersjungen röst. Tror aldrig att jag varit så trött i skolan någon gång innan, har gått runt som i en dimma hela dagen. Nej nu ska jag ta och packa och leta efter min legitimation som har försvunnit spårlöst. Blir nog inte så mycket sömn i natt heller, eller natten efter det. Paris Paris Paris på torsdag och jag längtar mig galen!
Personalfest
Om ungefär femton minuter fyller jag 18 år och det prasslar i rummen runtomkring mig. Min mor vill komma åt datorn så jag laddar upp lite bilder ifrån personalfesten i fredags innan hon blir allt för otålig. Och ja - jag vann den otroligt heta ryggsäcken. Skansenlotterier is the shit. Full med picknickgrejer var den också.
Teach me how to fight
Jag kollar igenom gamla bilder och försöker skriva på mitt argumenterande tal. Allting jag hade samlat om etanol försvann just eftersom min dator har bestämt sig för att hata mig. Fastnade framför mappen GAMLA mittemellan Adobe och Hannas. Det är inga urgamla bilder, bara sisådär 1-3 år. Känns ändå så sjukt länge sen. Att gå i nian känns som en evighet sen. Grundskolan låter som en avlägsen mytomspunnen plats där fröknar samsas med drakar och prinsessor mellan tegelbyggnaderna och mattetalen. Det är ofta jag får höra är du nittia? Och ibland undrar jag faktiskt om jag är det. Jag kan inte placera mig i något åldersfack. Ibland känner jag mig som ett litet barn och ibland som om jag likagärna hade kunnat sitta och dricka ljummet kaffe på ett ålderdomshem. Det är sex dagar kvar till jag fyller 18år. Borde jag veta vem jag är nu? Vad jag vill med livet? Vad mina barn ska heta? Om de ska få en sköldpadda eller en kanin i 7:års present? Är det inte först vid 30 man ska få ålderskriser?
Mow
Sweets
Arbete idag. Det var verkligen sinnenssjukt tråkigt och jag hamnade i ankdammen med en tjej som ser ut som fjorton men är 22 och ALDRIG säger någonting. Jag sysselsatte mig med att sjunga med i lilla slänggungans spellista, som alltid är likadan, så den börjar hänga med rätt bra, samt döpa ankorna i dammen. Det vart Annika, och Gösta, och Erik och Pär-Olof. Jag kände aldrig igen nån av dem efter några rundturer i dammen, men de kanske känner sig lite speciella där i plastpoolen i alla fall. När man slutligen kunde fly ifrån personalrummet så sprang jag och Alex till solliden och lyssnade på jazz.
The Stars of Track and Field
Livet är så oberäkneligt. Man vet aldrig vad som väntar och man vet nästan aldrig vad som borde göras åt de saker som sker. Jag står så handfallen inför allt, men jag är så glad på samma gång. Trots den där konstiga längtan som placerat sig någonstanns i bröstet, trots att allting inte är sådär lätt som på film. Men det ska det inte vara heller. Jag vet inte vad jag ramlade in på, jag vet inte om det är någon sorts hyllning till livet, jag vet inte om vad morgonen bjuder på. Men jag vet att jag är så glad att jag hoppade av förra året så att jag fick chansen att träffa så många underbara människor, jag kanske annars aldrig hade mött. Jag vet att Marika är en fantastisk bakerska och balkongkompanjon och att det ligger alldeles för många kolakakor i mitt skafferi som kommer vara slut innan det blir gryning.
That's Weird
Operation
Les chansons d'amour
Aime-moi moins, mais aime-moi longtemps
Igår såg jag den vackraste filmen jag sätt på väldigt väldigt länge. Franska Filmfestivalen och jag och Marika sprang runt i panik på östermalm i jakt på Sturebiografen. Med andan i halsen han vi precis in innan filmen satte igång. Muminkex och franska kortfilmer och jag är så jävla glad att vi hann! Nu vill jag bara flytta till Frankrike och bli bög. Eller tja.. det sista kan väl bli lite svårt, men man ska väl inte begränsa sig heller!Good morning, Love
- Jobba (hard work work, ingen höjdare, men fördriver tiden och ger lite cashflow)
- Ringa till alla på kontaktlistan för att se om någon vill hitta på något
- Dricka folköl i parker
- Äta Vegmix i bröd på Folkets i gott sällskap
- Övertala folk att sova över
- Klämma ned sig tre stycken i en 90-säng (yay för 30cm var)
- Spinna teorier om arbetskamrater
- Röka för mycket
- Sortera alla schalar
- Skriva brev
- Titta på TV-program som mamma stönar högt när man zappar förbi
- Sy
- Dricka ohälsosamt mycket te
- Mackor är den bästa födan
- Diska kan man ju alltid göra så att man har någonting att äta/dricka från
- Fuldansa
- Ligga och prata hela nätterna med folk man tycker om
Tisdag
Fin dag, pessimism, trötthet, matteprov, magont och gråväder till trotts. Jag har inte gjort något nyttigt, eller saker som borde göras. Jag såg min favoritpenna rulla över perrongkanten och ned genom den smala springan mellan tunnelbanan och tågperrongen. Tryckte tillbaka impulsen att kasta mig efter eller hoppa ned på spåret och plocka upp den. Det är väl bara en penna, men jag tyckte så mycket om den.
Dagens repeat: det är värre att ångra saker man inte gjort än saker man gjort. Fan.
Anna Book
It Was Acceptable In the 80's
Sitter och lyssnar på en partyskiva jag gjorde för ett tag sen. Jag är rätt pepp på morgondagen faktiskt. Lite struktur efter det som vart min längsta ledighet på länge. Funderar på att organisera alla mina shalar, eller kanske starta en bildblogg, som Jasmin tyckte att jag skulle göra. We'll see, we'll see..
Jag älskar dig
När allting står på sin spets, och jag måste hålla i alla väggar för att inte allting ska rasa. Du har din strid att utkämpa och jag ska göra allt jag kan för att de slag båda ni får ta inte blir lika hårda.
My Phone's On Vibrate For You
Jag fryser, det är vår ute. Jag fryser, det är vår ute.
Idag är jag seg efter först en 17:års fest för fina classmates och därefter 18:års fest hos någon tjej jag tror hette Sofie. Hennes grannar som filmade festen för att kunna skicka in det till polisen visste i alla fall vad hon hette. Man kan ju inte ha mycket för sig om man bestämmer sig för att göra en dokumentärfilm (säkerligen med viskande buttra kommentarer á là tjuvkikartant) om en tjej som fyller 18 och hur hon stör grannarna.
Jag, Maria och Antonia hakade i alla fall på några Jeffery Star - bögar. Alla hade blonderat hår och pratade i falsett, de var underbara och när de påpekade att vi var på fel tåg blev det kindkyssar och avspringande från tåget. Hade velat sitta kvar där med dem och peka på olika killar på tåget och högt konstatera hur pass snygga dem var. Men vi åkte hem till mig och gjorde mat och drack te fram till solen vart svår att sova till. Fick några timmars sömn i alla fall. Kommer nog kura ihop mig i soffan resten av dagen och sitta och halvsova ikapp med någon dålig amerikansk film.
Thrilling Wonder Stories
Han är som en besk smak i munnen som alla försöker övertyga mig är söt. Du kommer aldrig sluta ta mig för givet.
Je suis Monsieur Fête.
They call it a night. They call it a night.
- And I know it well.
Marika gör ett seriöst försök att skriva ett seriöst inlägg på Dearest's blogg.
Men frågan är hur väl hon kommer att lyckas.
Jag menar, Ack och ve om inte oseriöshet fanns, för jag menar, världen blir egentligen bara mycket vackrare av oväntade lama poseringar och improviserat, oexisterande, mångkulturellt blandat språk.
C'est moi et Hanna, det.
Idag har jag packat. Först klädde vi ut oss och satte på Dylan och drack kaffe. Min bror, min mamma och jag.
Sedan packade jag fyra flyttkartonger som jag har döpt följande:
Some booze 'n' spices
Maruschka Box
Skafferi - Muy delicioso
Toalettiga tingestar
Tillbaka till det där med oseriösiteten, jag tror alltså att det är mycket roligare att bära en flyttkartong där det står "Tack du ädla man eller kvinna för hjälpen" än typ "köksmaterial, ej ömtåligt."
Mitt rum ekar. Jag har packat ner alla mina färger. Jag försöker rita klumpiga ballerinor och fiskare i kostym med en svart penna som är torrare än mina ben. Imorgon ska jag införskaffa en ny så att jag faktiskt kan börja göra those damn muckles.
Jag är glad, för jag är vän med massas fina vänner, det kom jag på, hur fina de var, när jag vaknade på morron.
Jag är glad, för det.
I'll sing of the bottles of wine
- That we left on our old windowsill