Paper Tiger
Beck

Igår var en underlig dag. Jag inledde den med mitt första bingohallsbesök som inte alls var som jag hade förutspått. Jag hade förväntat mig gamla tanter som satt vid ett stort bord med en kaffekopp bredvid sig och gladeligen kryssade i nummer och ropade bingo med skrovliga gammalröster. I stället var det som jag hade stigit in i cokpiten på en rymdfarkost med ett tjugtal piloter i blandade åldrar som satt och tryckte på diverse färgglada lysande knappar på båda sidor om dem i så rapid takt att man fick intycket av att de hade åtminstonne tre armar till. Det var spännande att se och det fick mig verkligen att förstå det som en indisk socialantropolog sa om svenskar: Bingospelet tycks sammanfatta den svenska kulturen, då den ger gemenskap utan social interaktion.

Jag flydde yttre rymden och blev inringd av Jasmin till en 30:årsfest Saskias morbror höll i. Balkan-tema med ett fantastisk band och öppen bar för 400 personer, det kunde inte annat än bli en hit. Att Bingo Rimér tydligen befann sig där någonstanns i massorna är ju en annan rolig anekdot. Efter att ha plockat glas, burit ut mat och talat om den uppväckande känslan i balkanmusik med en i bandet började vi vingla hemmåt. Jag gjorde en dum grej som jag ångrade ordentligt efteråt men jag antar att karman straffade mig på direkten då jag glömde såväl kofta som tobak och att min plånbok var spårlöst försvunnen när jag nådde tunnelbanestationen.

Vaknade av att det ringde och svarade med monsterbakisrösten. En spröd stämma sa att hon hade hittat min plånbok och att vi kunde mötas upp så jag fick den. Jag älskar mänskligheten! Jag fick ett Ameliè uppvaknande och fylldes av känslan att jag hädanefter skulle göra allt för att hjälpa andra. Vi får se hur det går.

Känslan

Jasmins bild