Det finns så mycket som skrämmer mig
Några exempel:
- Indien - herregud HJÄLP! Ungefär fyra dagar kvar och jag känner mig helt oförberedd!
- Ormar - saker utan ben ger mig gåshud och borde inte få finnas om jag fick bestämma
- Den där återkommande svindlande känslan i magen som jag inte riktigt kan placera in i något känslofack
- Att åren på globala börjar lida mot sitt slut. Det känns helt overkligt, jag trodde nog aldrig riktigt att den dagen skulle komma
- Att jag spenderade dagen framför MTV i mjukisbyxor medan jag hinkade i mig te i morran-muggen. Tack gode gud att Kajsa och Fredrik kom och räddade mig när jag hade sjunkit så lågt att jag zappade mellan svenska Hollywoodfruar och schlager-special.
- Svininfluensavaccinet jag preparerat mig med. Det räckte med lokalen med vita väggar, röda draperier och blodbefläckat golv för att jag skulle få panik. Men nu är det i mitt blodomlopp och jag är redo för nya kontinenter. Dock skulle det inte förvåna mig om det växte ut en extra arm snart med tanke på hur mycket jag har sprutat i mig senaste halvåret.
- Folk som bor under människors sängar. Panik. Hört för mycket historier i guess - blivit paranoid och förväntar mig nästan en inneboende under min säng.
Men allt är väl ändå omhuldat av en blandad skräckförtjusning. Förutom ormarna. Och svininfluensavaccinet. Och säng-psykopaterna. Fy fan.
Once upon a time in New York
