Comeda

Jag har sluttit och käkat kalaspuffar och björnbärsmarmelad-mackor med min pappa kl tolv nu i natt. Jag har inte ätit kalaspuffar på säkert sju år och jag har aldrig suttit och ätit det med min pappa på natten. särskillt inte ensam, jag vet inte, sånt händer inte rktigt i min värld.

Måste packa till Berlin och har ingen idé om vad jag ska ta med. Det kom så fort, hann aldrig riktigt vänja mig vid tanken som jag längtat och längtat efter. I morrn åker vi! Helt ensamma i Berlin på ett vandrarhem i Mitte med konfirmationsledare och ungdomsbrottslingar.

Mitt huvud värker och jag känner mig. uh. som vanligt antar jag.

Vilken jobbig liten natt-bloggare jag är. Kan aldrig sova, så jag skriver mig krokig framför datorn över något som ingen läser.
I dag var en konstig dag. Min chef berättade om första gången han kom till tyskland och hans bröder tog honom till stadens horkvarter, sen diskuterade han brösten på en tjej som hade jobbat hos honom förut. Hon kom förbi, och visst, de var väl onaturligt stora, men jag hade ingen större lust att prata om sånt med honom. Det kändes obehagligt. 
        Det var helt dött hela dagen som jag hade förutspått (men som Ercan vägrade tro och trodde tvärtimot och ringde dit mig 3h tidigare än jag eg skulle börjat jobbat). Tiden utnyttjade han bland annat genom att be mig ha en snabbkurs i engelska med honom. Syretillförseln till min hjärna var redan låg pga värmen i cafét och med "säg någonting bra på engelska" upp i ansiktet tog det stopp och jag fick inte fram någonting. Så jag fick sitta och lyssna på honom medan han pratade om att han kom från mesopotamia, babylon och att det var den första civilisationen, på sweturielska.
      Hans brorson jobbade i dag också. Jag hatar människan. Det enda han gör är att klaga och puffa undan en medan man gör saker för att sedan ta över. Jag räknade ned timmarna tills han gick.
Det är nästan det enda jag gör när jag jobbar, räknar ned timmarna tills jag slutar. Varje gång jag inte har något för händerna kollar jag på klockan och tänker "uh 7 timmar kvar", "5 timmar kvar... jag klarar det", "3 timmar kvar, om en och en halv timme kan jag börja förbereda det och då är det ju bara det och det kvar"
    Hm.. jag gillar ju att jobba där. ibland, och när man slipper städa. Han klagar alltid på min moppning och jag hoppas alltid att jag ska få morgonpassen nästa gång. Men det blir ändå alltid samma tider.

Det var någon som busringde idag. Eller så var det nån som verkligen hade ringt fel. Det var bara så sjukt konstigt.
Om det var en busringing får de grymt mkt cred från mig, för personen som pratade lät verkligen som den där Stellan, med rött hår och skägg som satt nånstanns o knäckte bärs med sin katt för att slutet var nära.

I går var jag super-desperat efter att blogga (ja, hur töntigt det än låter), och då är såklart hela sajten nerlagd. Det är ungefär som nu då, när jag måste in på hotmail fungerar inte det.
Det var en lång dag igår. Alldeles för lång. Jobbade kväll och vittnade babyskrik och köpta pojkar. Det kunde inte vart något annat. Killen var säkert 20 år yngre än den 40-50 årige fete fule tystlåtne köparen, som betalade allt medan killen satt o blinkade med sina långa ögonfransar och fick presenter. Allting kändes så sjukt mycket som breakfast at pluto att jag bara väntade på att cafét skulle sprängas i luften vilken minut som hellst.
Att det stod en enorm polispatrullsbil och en brandbil med syrenerna på precis utanför fiket var väl ingen nedlungnings-faktor heller. Typ hej bombpatrull, men det visade sig att polisbilen bara hade fått motorstopp.
MIn hjärna var helt degig hela dagen och att komma hem kl.23.30 hjälpte inte.
Somnar aldrig i tid. Måste upp tidigt imorrn också. Vill inte inte inte men måste.

Pride var i dag och Julia var för bakis för att gå ut, men jag tror inte jag hade orkat ändå, synd för jag hade verkligen velat gå länge.. Det är något särskillt med pride, man blir som hoppfylld av allt det där rosaglittriga.
Åkte till Täby och gjorde läskiga tecnolåtar istället, raderade min myspace för att starta en ny, fast tja, det går ju inte så länge jag inte kan ta mig in på min mail.
Snart kommer Anna hem. Jag längtar mig galen!

Varför sitter jag och är nervös?
Varför är jag sådär bita-i-läppen-, springa-runt-i-lägenheten-, kli-i-fingrarna-nervös?

Har inte sovit någonting i natt och ska jobba kvällspass så jag kommer hem 22, vill nog träffa nån då. Bara sitta och röka och vara. Finnas lite tillsammans med någon. Fast jag vet att jag inte kommer orka. Kommer stupa i säng för att sen jobba samma tider imorgon igen.
Jag vill till Berlin. Ut ur stockholm. Allt är så äckligt här.

I dag vart jag så där äckligt trött. Jag ville bara göra någonting och det slutade med att mitt hår ser ut som halm och jag ska jobba imorrn så det känns väl sådär.
Nu är det bara år vilket håll jag ska färga det sen. Jag har 2 alternativ och alla säger olika när jag frågar vad de tycker.

Det var ett killgäng på sisådär 17 killar som stod o kastade äpplen på våra fönster idag. Härlig eftermiddags-sysselsättning. De var väl påväg till konsum där de skulle stå o spotta i marken och se allmänt (o)coola ut.
Ibland saknar man verkligen (inte) att vara 14 år i gubbängen.

Hittade just den här bloggen som jag hade totalglömt (eller kanske förträngt)
Vart helt plötsligt onaturligt sugen på att ta upp den. weird eftersom jag var helt emot allt bloggande för typ en halvtimme sen. Men nu joinar jag Jasmins blogg-armé och försöker uppdatera mig innom internetdagböckernas värld.

Har suttit på min balkong, rökt och druckit te. Man kan inte se karlavagnen därifrån längre, det är löv ivägen. Löv och avgaser .
     Jag måste sluta röka, det borde ju inte vara så svårt eftersom jag inte röker, egentligen. Kanske bara inte har någon riktig vilja att lägga av. Kanske föredrar att lukta som om jag ätit fimpar till frukost lunch o middag. 
 
Jag kommer sluta som en gammal rynkig tant med björne-röst.