Comeda

Nu har jag fått en dator med dålig internetuppkoppling, en trasig skärm och som man bara kan lägga upp små bilder med. Men här sitter jag må ni tro. Må missbruket börja.

Jag har börjat handla lyrik. Lite småpretantiöst sådär, men helt fantastiskt. På alla marknader, andrahandsaffärer och antikvariat finner jag mig framför denna hylla, med ett tiotal kända och okända namn i min hand. Sedan bläddrandes i någon nedsutten fåtölj, smakandes på ord som inte är mina. Min senaste kärlek är Lukas Moodysson, någon jag inte trott skulle ta någon vidare plats i mitt liv får nu vara ständigt resesällskap och citeras högt för folk jag tycker om. Nästan alla sidor är nedvikna, har små "hundöron" som det ju var så förbjudet att göra i böcker när jag var liten. Hade det redan när jag köpte den. Redan då hade någon omsorgsfullt valt ut, velat arkivera, komma ihåg, velat komma tillbaka.

- Jag har ingen man, jag har alltid levt ensam, och jag trivs bra med det , och riktigt ensam är jag ju inte, jag har ju mina krukväxter att pyssla med. Jag tänker att jag tänker. Jag tänker alltid minst två tankar samtidigt. En tanke som kontrollerar den andra tanken. Jag skulle vilja vara ett hårdrocksband. Jag ligger i min säng och förvandlas till en femåring. Mina armar är så korta. Täcket är så tjockt. Flera mil tjockt. Jag har en krukväxt som jag nästan älskat ihjäl. Jag älskar alla mina krukväxter, men den här pelargonen är speciell, jag vattnar den hela tiden, jag kan inte låta bli.

Jag har köpt nya skidpjäxor. Detta är en autentisk bild av mitt liv: det är natt, jag sitter barfota på golkvet med en skidpjäxa i famnen, jag kramar den som vore den ett spädbarn, jag vaggar fram och tillbaka, du har krossat mig, jag virar en gul halsduk runt huvudet och äter filmjölk med äpplebitar och kanel, jag riktar fjärkontrollen mot huvudet och försöker sänka volymen, det gör ont, varje tanke är outhärdlig, det hjälper inte att skriva att det gör ont, det hjälper inte att skriva att varje tanke är outhärdlig, det hjälper inte att skriva att det inte hjälper att skriva att det gör ont, det hjälper inte att skriva att det inte hjälper att skriva att varje tanke är outhärdlig, det hjälper inte att skriva att det inte hjälper att skriva att det inte hjälper att skriva att det gör ont och att varje tanke är outhärdlig, det hjälper inte att skriva någonting och ändå sitter jag här och skriver, jag är ingen människa, jag är en ängel, jag ska dränka mig i Gud, jag injincerar heroin rakt in i hjärnan, jag gör så att blommorna blommar, jag gör hela kohagen grön, jag skriver en medicinsk avhandling om att det är fullt möjligt att lära upp sitt hjärta till att bli ett fullt fungerande matsmältingsorgan, jag är en transformer, jag är en bingohall, någon skriver FUCK THIS BINGOHALL på min hud, jag kidnappar en plastikkirurg, han opererar mig till en gammal tant, jag är en ängel, du har krossat mitt hjärta, mitt huvud, mina knogar, mina knäskålar, min kärlek till dig upphäver tyngdlagen, du har knullat mitt hjärta alldeles för hårt. Någon måste komma och brista mig hel. Jag faller omkull igen jag faller omkull igen och musklerna domnar och himlen blir molnfri.