Byta tid, byta liv
Höhöhö
Helgen skrivs vildmark, båtar, dryckenskap, stadsteatern, middag och övernattning i Helenelund. Morgonen bjöd på högmässa med fint folk, lite oväntat men väldigt intressant och rätt rörande. De grå molnen tar sig in i mitt huvud och tröttheten är påtaglig. Kaffe kaffe hallonpaj och kanske är det helt rätt dag att sy ännu en blommig klänning?
En saknad katt
Buildings and Mountains
Mitt sinne upptas av så triviala saker. Hakar upp mig på yta, prestation och intryck. Att lämna avtryck. Och tar mig därför inte för någonting.
.
Du smyger dig nästan komiskt snabbt in i mina drömmar igen. Lockar till aktion och svek. Och då jag sitter i blommiga pyjamasbyxor och gult spretigt hår med bittersött honungste i en grön muminkopp i handen, så vet jag att jag inte kan pusslas in i din millimetermätta verklighet. Och kanske vill jag inte ha dig heller. Bara vila utmattade känslor i den tröstande kurvan mellan din nacke och din axel. Och måla upp den där illusionen ännu en gång, bara för att det är så befriande att drömma. Så lätt. Så kravlöst. Så utan biverkningar, reaktioner och faktiska handlingar. Jag har aldrig varit bra på sådant.
.
Vaknade kl. halv fem av det förflutna som ringde från dolt nummer, som så många gånger förut. Som så många gånger förut stängde jag av telefonen och somnade om, lite oroligare. Och jag börjar ifrågasätta min principfasthet. Vad spelar själslig säkerhet för roll om hela ens värdighet går i stöpet?
Idag bestämde jag mig för att vara sjuk
Och spenderade dagen utan till synes större koncept eller riktning. Fruktansvärt skönt.
"Vi är inte galna, vi är bara väldigt fragila människor"
Minnesfragment från en kontinent inte allt för långt borta
Lavender Hill
Jag är så bakis att hela jag värker. Vaknade upp med smaken av portvin i munnen och rösten svek mig vid insikten om det ett och ett halvt paket cigarretter som nu befinner sig i varenda liten nanometer av mina lungor. Dagen har tillbringats i ett dödläge med en hinna mellan mig och verkligheten. Kryper ihop framför tv:n och säljer min själ till melodischlagerfestivalen och kopiösa mängder billigt te. Återkallar minnen från gårdagen. Som att stå och skriksjunga till Shoreline i en liten dataskrubb medan världen utanför lyssnar på nrj. Att smygkyssas bakom ett draperi under en samling hockeyklubbor och sjunga med vart annat ord till Broder Daniel som spelas i bakgrunden. Det misslyckade försöket att starta ett dansgolv och den slående Fucking Åmål känslan. En tunnelbanefärd med Björn Skifs INC. och känslan att ramla i säng vid kl.06 och låta alkislukten bäddas ned i moln av dun.
I don't need to sell my soul, he's already in me
Öhö. Nej jag lär mig aldrig. Ny frisyr. Jag vet inte riktigt vad det ska föreställa. Ny färg på tisdag tror jag. Fram till dess vill jag leva i en överexponerad värld med ett blått filter.
Sten, Grus och Sand
Seasons my friend, colour me so we can blend
Vissa dagar är lite mer dagar än andra dagar. Idag var en dagdag. Jag svävade flyktigt på rosa moln men de desublimerades snabbt och det är väl alltid trevligt att befinna sig på marken, oavsett höjd man faller i från. Eller något. Har insett att jag kommer ansvara för, och hålla "tal" för ungefär 200 personer varje helg en tid framöver. Jag har även insett att jag råkade radera det enda utkastet på mitt nästan klara examensarbete. Jag har insett att förälskelse är flyktigt och att ett uppskrapat knä är en bra länk till verkligheten och en bra anledning att undslippa obekvämheter.
Idag var en dagdag och det finns inget bättre sätt att tackla sådana på än med kopiösa mängder kaffe, cigg, musik och nostalgifrosseri.
Born from a haze
