Francais
Fuck. Jag hatar franska, provet i morrn kommer gå.. sådär..
Today I'm gonna fade away
Jag är så sinnessjukt kär i den här mannen att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Han är inte så ouppnålig som min förra stora crush som var bög, han bor bara i Afrika...
Don't take me out
Slow Hands
Jag tror jag är en upprepningsmänniska. Det har jag märkt genom den här bloggen. Jag hakar upp mig på ord, känslor, händelser, människor.
Jag är repeat-knappen personifierad.
Anyone Else Isn't You
Det har vart så mycket den senaste tiden och jag känner att jag behöver en paus och bara göra det jag känner för, oavsätt hur tråkigt eller osocialt det än kan verka.
Julia var här igår och var mysig. Hon hade bakat en massa olika sorters chokladbollar, radat upp dem i olika rader i knäckformar med olika färg efter smak och gett till mig. Hon är så söt.
Såg en kille på tunnelbanan idag som gick i dramaklassen i min grundskola för något år sedan. Han var en söt och glad liten skate-kille som spelade flummiga teater-roller. Nu har han börjat på östra real och man känner inte ens igen honom. Jag fick titta flera gånger för att verkligen försäkra mig om att det var han. Han såg så bratig ut att jag bara ville skrika och klippa av hans halvlånga backslick och torka av den foundation som täckte hans fräknar. Hur kan man förändras så totalt på bara ett halvår? Vill man passa in så mycket att man är beredd att ändra allt man är? Jag blir bara så ledsen och fundersam när jag ser sånt, för jag förstår det inte. Det är klart att man anpassar sig endel efter olika människor, alla lockar fram olika sidor hos en, men jag skulle aldrig förändra mig för någon. Då är jag nästan hellre ensam och mig själv.
The day after someday
Musiken verkar ha blivit lite väl hög. Vart rädd när jag satte på som lite städsoundtrack i morse, fick sänka på stereon och även fast jag drog ned till lägsta volym på datorn så var det för högt för att vara okej. Hoppas inte grannarna blev allt för galna. Hoppas att pappa inte ser att vi har spillt vin på hans nya arkitektböcker han var så stolt över och att vi fixade ett strömavbrott och nästan dödade alla fiskar i dammen. Hoppas jag kan lägga en del saker bakom mig som hela tiden skaver mot alla sinnen och får mig att vilja skrika högt av ånger och pinsamhet.
Take me out tonight
Pappa kom precis in med en daimstrut. Man proppar i sig otroligt mycket när man är här. Han är inte världens nyttigaste man, han hällde till och med ost i spenaten när han lagade mat nyligen. Då jag är vegetarian innebar det ännu mer ost och en ostschnitzel. Det vart... ostigt.
Tullys har ringt igen. Det är säkert sjunde gången och jag orkar inte inte inte svara.
Once upon a time there was a man...
Ibland undrar jag hur det skulle vara att ha någonting att berätta. Något riktigt intressant och viktigt som folk skulle vilja lyssna på. Ha lite erfarenheter som inte har med deppiga pubertala känslor att göra. Ha ett riktigt problem eller leva i ett slott någonstanns och gå på baler i galaklänningar. Arbeta i ett skjul i Afrika med AIDS-sjuka barn och göra någon nytta i samhället.
Jag går på kafér, rabblar ett mantra om att sluta röka som jag inte riktigt tror på och river ut alla mina kläder från garderoben och hittar ändå ingenting jag gillar. Jag går i skolan och tror att jag lär mig någonting, men är inte riktigt säker. Jag vill bli läkare men har börjat strunta i betygen. Jag vill ut i världen men har inget kapital. Jag tror jag är ganska glad, men är alltid för osäker för att göra något utalande. Jag heter Hanna och är som vilken annnan tonåring som hellst.
Nu ska jag gå och göra blåbärspankakor till min matsäck för morgondagens skidtripp.
Zinkensdamm
Livet i ett nötskal
2+2=5
Ja, Patrik är bra på att rita han
January, you break my heart
I lost all my friends over a night, and all I did was to have a cup of tea,
Jag har gjort kokosbollar och sockret kryper över hela kroppen, klibbar ihop sig och bildar klumpar. Belle and Sebastian spelar och jag dricker te och försöker samla ihop lite mod och ringa någon jag borde ringt för länge sen.
Jasmin gästar
Hanna sitter brevvid mig på denna otroligt mjuka säng och skriver ner tankar som kanske har någonting med italienska fåraherdar att göra. Eller allt utom det. Officiella möten mellan Tone, Hanna och mig Jasmin kan börja för nu är planerna planerade för en hejdundrandes tågluff som kommer innebära kaos och kul samt det som hör till,
dock pengar oklirrade. Men "det kommer ordna sig, ja de kommer fixa sig tillslut" skånsk dialekt.
Så himla härligt att inte ha facit i handen för att tala metaforiskt (om det varit matteprov tillexempel skulle jag inte banga på facit).
Garageband jag och hanna samarbetar och försöker få fram lite musik. Till en myspace som dyker kanske ytterst kanske upp inom en snar framtid. Jag vill nästan lova lite brittisk rap, ärliga låtar, folkvisa (?!) & diverse tjeckisk techno.
Rak i ryggen med te och trötta ögon, förlåt för ett konstigt inlägg.
Godnatt, Jasmin.
Poor little rich boy
Det var en rätt skön dag idag det enda jag gjorde var i princip att sitta ute och dricka kaffe och prata med Maria. Åkte in till Myrorna i ropsen för att försöka hitta något till Agnes som fyller 18 (för) snart. Jag är dålig på att hitta presenter och bra på att hitta saker till mig själv så det vart ännu en fotobok och en lampa som jag vart jätteglad när jag hittade då jag inte har ngn lampa vid sängen och inte kommer upp utan ljus. Ingen bra kombination alltså.
Satte mig glad på tåget hem och plockar med mina saker då jag känner att någon kollar på mig. Tittar upp och killen några säten bort kollar snabbt ned. Det tar ett tag innan jag förstår vem det är och kollar även jag snabbt ned. Bläddrar i boken jag har med mig och kollar då och då upp i smyg på ace-killen. Farsta tåget står inne vid slussen och jag springer över perrongen in i det. Det gör han också. Hamnar någon dörröppning ifrån och börjar gå emot mig. Jag sätter mig ned och försöker läsa min bok, men kan det inte och börjar titta i min fotobok i stället. Vid skanstull blir nervositeten fulländad och jag springer av. (fastänjagkanskebordestannatkvarpåtågetbaraförattsevarthangickavfördetvilljagju
faktisktvetaävenomjagintevillerkännadetochaldrigkommerpratamedhonomigen)
Går in på återvändarna och köper en jacka och tre skjortor för att ha någonting att göra. Jag får ett bra pris och känner mig glad. Bestämmer mig för att gå över bron till gullmarsplan även fast det duggar lite.
Jag börjar gräva i min väska och tappar en av påsarna jag bär på. Hör hur lampan jag hittat krossas i för många bitar samtidigt som min sko bestämmer sig för att börja läcka in vatten och farsta-tåget retsamt gnisslar förbi.
Nu sitter jag här med en blöt fot och ska nog till att försöka limma ihop den där förbaskade lampan. Funderar på att skaffa mig lite självkänsla och mod, det får bli efter lampfixningen i så fall.
Jag älskar de ögonblick då folk glömmer bort sig och gör saker instinktivt
I dag när jag åkte tunnelbanan stod det en kille bredvid mig. Han hade svart stripigt hår, skäggstubb, synthkläder och såg helt enkelt ganska hård ut. Han hade enorma hörlurar nedtryckta över den svartgröna mössan och stampade stelt i takt med musiken. Plötsligt dras hörlurs-sladden ur hans musikapparat och Håkan Hellströms gladfjolliga röst strömmar ut ur hans ficka. Han ger ifrån sig ett skrämt pip och dyker emot fickan och fummlar panikslaget med adaptern. Rätar rodnande på sig och kollar försiktigt runt i vagnen om någon har sett eller hört. Jag kollar ut genom fönstret och lyckas med en kraftansträngning hålla mig för skratt.
They let Lisa go blind
Hittade en bok som passar min sinnesstämning för tillfället.
"Till alla er som får ont i magen av gympalektionerna och skolkorridorerna eller som bara drömmer om att gå ut ur skolan och återvända som rockstjärna. Ni behöver få veta att det finns fler som känner likadant".
Haha precis så nördigt och pinsamt och tröstande som jag vill ha det.
Adverb
Runt nu borde jag nog ha dragit mig emot idrotten för att redovisa min idrottsuppgift och vart duktig. Jag borde suttit på franskan och lärt mig säga saker som Pelle åkte till Lisa igår eller Jag gillar inte lasagne med oliver. I stället sitter jag hemma och har dragit på mig det första stora och stickade jag såg och dricker litervis med te. Tänker på hur mycket jag verkligen borde göra min engelskaläxa och förmår mig inte ens klicka på wordknappen.
Hello
Klockan är bara 01:35 och jag är redan hemma och bakiskäkar massvis med mat. Gjort bort mig lite duktigt så som min talang tillåter mig och sitter nu hemma med x antal jackor på samvetet och något som jag antar förvandlas till en hel del ångest i morgon. Te stillar det mesta och sängen stillar nog allt for now.
Ask anyone who knows
Three things I didn't think about at all
uh.
Man kan ju undra varför jag fick förmågan att alltid slå sönder saker och sedan få stå bredvid med tomatface och kolla på allt det trasiga. Rita cirklar i golvet och försöka komma på bästa sätt att tillverka en tidsmaskin. Min personliga låt blev för personlig för myspace och varade knappt en dag. Det här börjar bli för mycket som jag kanske egentligen inte vill att någon ska läsa. Kanske borde skaffa en inriktning och själsdö likt alla äckliga fashonista-människor som ber att få sin glass i en take away mugg så "inte killarna ser att ni käkar glass, tjejer". uäk. Man kanske borde fundera på att ge upp datorn ett tag. Se vad som händer. Vågar man? Vad ska man göra i stället? Haha herregud, vad gjorde man innan man satt fastklistrad framför skärmen i timtal? Lekte med kompisarna på gården och byggde städer i snön. Hängde i lekparker och skrämde bort småbarn. Jag kanske borde börja hänga i parkleken. Komma igång med min gamla fladdermussminkning och hänga som en svart trasa vid gungställningarna och utstöta ihåliga ho:ande ljud när något skrämt barn försöker närma sig.
Nu vart det outhärdligt flummigt här tror jag. Men nu vet ni vart ni ska leta efter mig om jag försvinner från internetvärlden.
Dance
Familjen kom upp på spellistan och jag fick direkt-abstinens av sommar, festival och svettiga människor som sjunger i kör och dansar som galningar tills syret tar slut. Saknar andra dagens bakisfylla och kokheta nudlar i ett fuktigt tält. Har inte bokat någon festivalbiljett än, det är bara Rip It Up som verkar bra, men det är ju inte ens säkert att det blir ngt i år. Hade ju svurit en helig ed med Agnes att åka till Emmaboda i sommar. Men med Raised Fist och något screamo/metal/kristen rap - band så känner jag mig ganska tveksam.
Sitter och funderar på om det är värt att springa ned till kiosken som stänger om en halvtimme eller om jag faktiskt borde ta mig i skinnet och inte röka i dag. Hostar som en inrökt tant och har börjat med harklingar á là gubbängs-gubben i den orangea mössan som man hör på mils avstånd. Det är så onödigt. Egentligen.
Måste bara intala mig det på riktigt.
Good morning children
Farryl my dear
Take that
Nu är tydligen filmen slut och Jo säger att det var den finaste filmen hon sett på länge. Fint med våldtäckt och misshandel? Fint att se något som gör att ens hjärta halvt slits sönder och får en att apatiskt vilja stirra framför sig och hulka ihopkrupen på vardagsrums golvet? Jag kan självklart se på sorgliga filmer och älska dem, bli berörd och säga att de är bland de bästa filmer jag sett. Jag har bara sällan orken att verkligen sätta mig ned och ta mig igenom dem. För man måste ta sig igenom dem, och det finns så mycket andra saker jag hellre tar mig igenom. Saker som betyder något för mig. Och för att orka det sväljer jag hellre love acctually med hull och hår och får smärre kväljningar från den sötsliskiga smaken än trycker i mig någon fruktansvärd film som hela tiden gör sig påmind med illamående och magont.
Jag gillar rätt bra att vara okulturell, it keeps me happy.
Är det verkligen bara jag som tycker det här är sjukt kul?
