Poor little rich boy
Det var en rätt skön dag idag det enda jag gjorde var i princip att sitta ute och dricka kaffe och prata med Maria. Åkte in till Myrorna i ropsen för att försöka hitta något till Agnes som fyller 18 (för) snart. Jag är dålig på att hitta presenter och bra på att hitta saker till mig själv så det vart ännu en fotobok och en lampa som jag vart jätteglad när jag hittade då jag inte har ngn lampa vid sängen och inte kommer upp utan ljus. Ingen bra kombination alltså.
Satte mig glad på tåget hem och plockar med mina saker då jag känner att någon kollar på mig. Tittar upp och killen några säten bort kollar snabbt ned. Det tar ett tag innan jag förstår vem det är och kollar även jag snabbt ned. Bläddrar i boken jag har med mig och kollar då och då upp i smyg på ace-killen. Farsta tåget står inne vid slussen och jag springer över perrongen in i det. Det gör han också. Hamnar någon dörröppning ifrån och börjar gå emot mig. Jag sätter mig ned och försöker läsa min bok, men kan det inte och börjar titta i min fotobok i stället. Vid skanstull blir nervositeten fulländad och jag springer av. (fastänjagkanskebordestannatkvarpåtågetbaraförattsevarthangickavfördetvilljagju
faktisktvetaävenomjagintevillerkännadetochaldrigkommerpratamedhonomigen)
Går in på återvändarna och köper en jacka och tre skjortor för att ha någonting att göra. Jag får ett bra pris och känner mig glad. Bestämmer mig för att gå över bron till gullmarsplan även fast det duggar lite.
Jag börjar gräva i min väska och tappar en av påsarna jag bär på. Hör hur lampan jag hittat krossas i för många bitar samtidigt som min sko bestämmer sig för att börja läcka in vatten och farsta-tåget retsamt gnisslar förbi.
Nu sitter jag här med en blöt fot och ska nog till att försöka limma ihop den där förbaskade lampan. Funderar på att skaffa mig lite självkänsla och mod, det får bli efter lampfixningen i så fall.