Comeda

Jag har spenderat den senaste halvtimmen med att läsa gamla blogg-inlägg. Det är rätt kul att se hur man förändrats över åren. Eller i mitt fall är det väl snarare hur jag fortfarande är exakt samma person med samma tankar och miniproblem som skaver lite mer än nödvändigt. Jag säger fortfarande att jag är på väg att sluta röka och tror lika blåögt på det som jag gjorde för ett-två år sedan.
 
Förövrigt tror jag jag att jag är lite väl nostalgisk för mitt eget bästa, jag grottar mycket hellre ned mig i gamla minnen än skapar nya. Eller det är väl inte helt sant, men jag tror det är därför jag tycker så mycket om att fota och göra album där jag skriver långa texter till varje foto så jag ska komma ihåg alla minnen, känslor och händelser när minnet sviker.

Uh. Jag kanske borde göra något nyttigt istället för att sitta och sega framför datorn. Typ diska eller sopa lite i köket som är helt nedsmulat och fullt med smutsig disk. Men det är ju så tråkigt. Visserligen har jag konsumkort, dricker överdrivet mycket kaffe, har min dagliga morgoncigg, håller på och målar en lokal jag ska flytta in i och köper mat hem minst en gång i veckan, men jag kommer nog aldrig bli vuxen på riktigt. Jag tror inte det ligger för mig. Jag tror min hjärna slutade utvecklas vid 17. Jag kommer föralltid dega runt i mitt tonårsrum och skriva pubertala låttexter och knapra choklad då jag känner mig deppig och svamla så som jag svamlar nu. Nej nu ska jag ta o göra någonting innan jag beger mig mot Davids födelsedagsfest i fantastiska flemingsberg WOHA!

Mwgah, allt mitt hår är typ borta, men nog var det välbehövligt allt.

Älskade älskade Maria!

Hur många gånger har inte det här hänt nu. Det börjar bli mer vana än undantag och det känns som om min hud borde bli hårdare för varje människa jag förlorar. Och i slutändan handlar det bara om mig, hur mycket jag än vill skylla ifrån mig. Kanske ledde allting fram till det här. För att jag skulle släppa taget om dig till sist, så som alla sagt att jag borde gjort.  Och nu är du. Raderad.

Man kallar det höstlov. Jag kallar det vilopaos, lycka, frihet och nödvändigt. På måndag ska jag sova hela dagen bara för att riktigt känna att jag hade kunnat varit i skolan i stället.

Jag vaknar med panikångest och tror att jag är två timmar sen till jobbet. Det visar sig att det är över två timmar kvar tills skolan börjar och jag blir sittandes framför datorn och undrar hur det skulle vara att leva i något annat årtionde.




höhö freaky

Nu har jag varit duktig och gulmarkerat hela mitt sociala kapital och klottrat anteckningar i marginalen. Jag har nickat menande med Rothstein och rynkat ögonbrynen åt Putnam. Min hjärna känns utomordentligt skrynklig och lätt värkande. Dock har jag kommit en bit på något jag hade totalpanik inför för några dagar sen. Det firas med en öl på Marie Laveau. Fastän det är lite förbjudet och jag egentligen lovat mig själv att inte gå ut på vardagarna. Men jag kommer att jobba hela helgen, så lite får man ju faktiskt ta ut i förskott.

Jag bör inte...
- Dricka på vardagar (fail)
- Sova för lite (fail)
- Komma försent (fail)
- Dricka så mycket kaffe (fail)
- Röka (fail)
- Vara inne på internet på viktiga genomgångar (fail)
- Blogga på lektionstid (dubbelfail)

Insparksfest globala gymnasiet i'm peppers!

modern children grow up strange thanks to school and their parents lie to them about everyhing. they don' t know how just how brave they will be one day. modern children are never alone with their dreams and so they love to be alone. modern children grow up strange thanks to tv and they lie to their parents about everything.

Jag ska införskaffa mig en burka. Sen ska jag leva på te och och att sticka där under tygmassorna.

Det känns som slutscenen i fightclub utspelar sig i mitt huvud. Jag skulle vilja få en översikt över mina nervbanor och kolla att allt verkligen mår bra där inne, har kännt mig lite väl sinnesslö den senaste tiden. Haha, det där lät ju lagom läskigt, jag är väl förmodligen bara tonårstrött och lite lätt utarbetad.

Jag hatar att när man tillslut får det tillfälle man väntat på, tappar man alla ord. Vart är de där smarta replikerna man tänkt ut i förväg? Vart är sufflören under bordet? Jag hade behövt en idag.

Ochjagvillbaraliggaiendunigsängmedfluffigakuddarochläsaklasiskaböckerochskrivapoesi.

Det är fortfarande ett mysterium varför jag satt uppe till kl.02 och läste en Tintinbok på franska. Den handlade om världens undergång och nog sjutton kände jag att världen skulle gå under när försökte ta mig upp i morse  vid 6-tiden. Imorgon blir det till att förställa rösten och sjukanmäla mig så jag hinner med allt jag ska, det finns ingen chans att klara av skolan och allting annars. Sorry Coop.

Je ne comprends plus un mot simple de Français. Je ne sais pas ce qu'est il, j'étais réellement tout à fait bon avant. Trichait-il seulement ou est-ce que j'ai su réellement quelque chose? Plus que maintenant de toute façon. J'avais étudié pendant plusieurs heures maintenant, et je ne comprends toujours pas une chose. Est-elle suis en raison du tabagisme, buvant, le café, manque de sommeil est-ce qu'ou je simplement simplement sourd-muet ? Je ne veux pas traduire tout sur le babelfish. Ce qui ne le fait pas même corect. Je veux le savoir. Je veux être bon à lui. Bien, maintenant je vais faire une pause pendant une heure ou ainsi et fixer ma cadeax de Jasmin, puis je vais étudier jusqu'à ce que je l'obtienne !

Höhö. Måste. Gå. Från. Datorn. Jag är ledig i helgen för första gången på en månad, I'm happy happy!

Det är svårt att få ihop verkligheten när allting är en enda gegga i huvudet. Det var bra på sitt sätt att nattens future-fest vart inställd så jag bara kunde dega ihop framför en tysk-vamyprfilm från 70:talet som verkligen är skrattretande dålig. Mer jobb imorrn. Plugga. Skola. Grått. Jag hoppas att det bär av till någon ö inom en nära framtid så mina veckor kan bli vitare. För att citera Anna:
"Det finns inga vita helger, bara svarta nätter"

Det är farligt att vara myndig då man gnäller över att man är trött och vill sjukskriva sig dagen därpå och får till svar av sin mamma: Du är vuxen nu, det är du som bestämmer.

Så idag var jag hemma och blundade för att det var franskaprov, projektplanering och mentorsamtal. Försökte lösa lite problem jag inte har tid att lösa annars, men kom inte riktigt någon vart. Jag la på när det visade sig att jag var nr.62 i telefonkön till skatteverket. Sen villade jag bort mig i akusativ, adverb, possesiva pronomen och saker jag inte ens kan uttala och än mindre förstå i det franska språket. Jag önskar verkligen att jag kunde. Det gör jag verkligen.

Jag vill befinna mig i en rödflagande stuga någonstans på en kobbe ute i skärgården med regnet piskande mot fönstren och havet som slår mot de kala klipporna. Jag vill ha en gul regnjacka som går ned till anklarna på mig, blåvita gummistövlar, stickade raggsockar och en sydväster som i alla skärgårdsfilmer. Jag vill dricka varmt beskt te och räkna fiskmåsar. Nu.

Det är så intressant att titta på människor och genom att se vad de köper så kan man verkligen dra slutsatser; vegan, jägare, soffpotatis, sportmänniska, hettsbantare, yxmördare och nybliven mamma. Det var rätt kul att summan av allt en biffig hårdrockare handlade idag blev 666 kr. Jag var så himla sugen på att säga "och så vart det 666 - the number of the beast, tack."  hehe det hade vart kul att se hans min. Man kanske hade fått sig ett djävulstecken som tack, det hade vart ett perfekt slut på jobbdagen!