Comeda

I natt drömde jag att jag gick runt på ett fält i mörker och samlade på mig kvarblivna flaskor för att ha någonting att dricka till kvällen. Sedan sprang jag från alla för att jag bara hade ett täcke att skyla mig med. Jag har aldrig haft sånna där drömmar om att man upptäcker att man är naken i skolan och alla skrattar. Jag fattar det jobbiga i dem nu, även om responsen bara var "jaha?" och att personen gick in på toaletten jag gömt mig på, ställde sig bredvid mig och började borsta tänderna.

Om man nu ska försöka dra någon givande slutsats av detta så är det väl att jag lite för ofta sitter utklädd framför en webcam, helst i ett blodigt linne, drickandes någonting alkoholhaltigt. Hälsosamt? Vettigt? Betryggande? Nej. Men öl. Det är gott.

Lite bitar från verkligheten innan jag åker till min ö igen..

Jag försöker intala mig att vintern inte är så hemsk och lång nu i tider då immunförsvaret sviker och kroppsdelar förfryser. Ett sätt är genom att samla mina vinterbilder på ett ställe och lägga på den låt som jag alltid finner mig antingen nynnandes eller lyssnandes på. Det blir en aning underlig blandning. Men ja, så är väl det mesta för mig just nu. Det är rätt trivsamt också, saker blir alltid lite tråkigare när de är för likriktade.

Efter tre dagar med sammanlagt åtta timmars sömn så tar tröttheten ut sin rätta. Min kropp falerar efter för mycket av det mesta och med en knappt fungerande röst dikteras jag villigt till vila och två dagar extra i mitt gubbängsrum i stället för att väva tyger och åka på skidutflykt. Bakissjuk vs Friluftshurtig 1-0.

Det är är Alice. Alice är mitt och Marias första barn och en början på en filmfamilj som vi ska skapa tillsammans. Alice kom till under en tunnelbanefärd där jag och Maria talade om hur man känner sig på vintern. Hur man långsamt förfaller och hur vi bara ville bli så vidriga som möjligt. På natten drömde Maria om Alice, och efter en lång utekväll så gick vi upp på morgonen och bestämde att nu, nu är det dags att hon tar form.

Till min fotokurs. Cheesymode.

Lite töntigt glad sådär

Ett kluddigt utdrag från några sömnlösa nätter. Låten är inte till för att övertolkas, utan för att jag helt enkelt gillar den. så.

Ibland blir man trött. Ibland kan det vara för att det är tisdag. Ibland kan det vara för att man är utled dramatik. Ibland kan det vara för att man har blivit jagad över centralstationen under helgen. Ibland kan det vara för att det snart är val och man börjar tappa hoppet och ibland kan det vara för att man blir tilldelad en tidning som menar att miljörörelsen inte är en folkrörelse och att
"WWF, som i Sverige leds av vår genom inavel utvalda kung, startades av prins Bernhard, som var en SS-man (aktiv nazist) (...) som bland annat i en intervju 1988 för tyska nyhetsbyrån DPA gjorde följande uttalande om sina mål i livet: 'om jag reinkarneras skulle jag vilja komma tillbaka som ett dödligt virus - för att bidraga något till att avhjälpa överbefolkningen'. Vi har grundligt dokumenterat miljörörelsens rötter i rasbiologins träskmarker. Nästa avsnitt: Tänk långsiktigt: Rymdkolonisering" (EPA).

Det enda man kan göra då är att dricka ohälsosamt mycket te, äta bullar och se på innehållslösa, tröstande filmer. Typ Miss Secret Agent II.