A Demain A Demain
Stockholm, sett snett uppifrån
Vaknar med svullna läppar och dunkande huvud. En sur doft av jäst och malt. En känsla av att ha aska i varenda por. En smak av sömnlöshet och döende integritet. Vaknar bredvid någon jag andats genom till stor del av natten innan och som jag sedan somnat ifrån.
Ännu en öl när modet sjunker. Ännu ett försvinnande från realitet och riktlinjer. "Ni vet att ni är helt ensamma på dansgolvet va?" och vad gör väl det då världen ändå fortsätter snurra och våra läppar fortsätter mötas?
Jag har så mycket att göra men gör inget alls.
För nätterna är så vackra nu när det börjar bli vår.
Det finns alltid förakt, det räcker till, men inte nog av kärlek till dig
En Bollywoodsaga
Himla fin kväll, trots att jag inte vet vart jag befann mig under hälften av den. Kanske dags att fatta att man inte ska dricka fem glas vin om man inte ätit någonting under dagen. Kan vara en förutsättning om man inte vill tillbringa dagen efter med ångestryck.
Heartache, Morningbreak
Sammanfattande av min tillvaro och sinnesstämning för tillfället
Då min mattelärare under en uträkning av en speciellt svår ekvation blir frågad av en elev vad han håller på med svarar han med desperation i rösten:
Jag försöker komma till någonting vackert
Jag försöker komma till någonting vackert
Ungefär så
Vita väggar, vårdade händer
Vaknar upp med ömmande bröstkorg och finner en grismask i min väska.
Huvudet dunkar fyllesvin fyllesvin. Alltid aldrig, de bortvändas kokain. Förorenat blod, tvättar bort blickar och viskar mord jag viskar mord jag viskar mord.
Through My Bones, Through My Sole. I Miss You.
Vi räknar dina andetag
Ett tu tre
Hela världen räknar ned
och du förlorar dina tankar
bland dem som talar högre än du
.
Allt har redan sagts och det finns inget som kan rädda dig nu från framtiden och dåtiden och baktiden och denkommeraldrigmertillbakahuroftatduänspelardendärlåtentiden.
.
Han sprider bakterier över din kropp. Svullna läppar. Röda glas.
Städer faller under dina händer
Dynastier. Förlorade. Förlorare.
(Och så kom mig sista lov till sitt slut)
The Windmills Turn All The Same
Och när jag sitter i en fläckig trasig t-shirt med en konsumpåse på huvudet och känner hur peroxid, ammoniak och cetearyl fräter bort det ynkliga lilla hår jag fortfarande har kvar, så undrar jag lite vad jag håller på med egentligen. När min syster behöver gå ut ur badrummet flera gånger för att hon inte kan andas på grund av kemikalierna och när mitt hår blir alldeles varm av sig själv så känner jag att jag kanske borde ge upp det här evighetsprojektet egentligen.
Jag kommer bli flintskallig.
Men förhoppningsvis har man kommit på en mirakelkur för flintisar lagom till jag fyller 30 år. Annars är ju peruker också ganska kul, där kan vi snacka omväxling!
SlitenTjej_90
Hemma och arbetar med mina arbetsprover. Fruktansvärt dumt att börja med dem nu, men så blir det väl när man går på impulser. I morgon blir det jobb och den där oroliga känslan infinner sig, som alltid. Jag är inte gjord för måsten.
