Stockholm, sett snett uppifrån
Vaknar med svullna läppar och dunkande huvud. En sur doft av jäst och malt. En känsla av att ha aska i varenda por. En smak av sömnlöshet och döende integritet. Vaknar bredvid någon jag andats genom till stor del av natten innan och som jag sedan somnat ifrån.
Ännu en öl när modet sjunker. Ännu ett försvinnande från realitet och riktlinjer. "Ni vet att ni är helt ensamma på dansgolvet va?" och vad gör väl det då världen ändå fortsätter snurra och våra läppar fortsätter mötas?
Jag har så mycket att göra men gör inget alls.
För nätterna är så vackra nu när det börjar bli vår.
Kommentarer
Trackback