Through December
I går var jag super-desperat efter att blogga (ja, hur töntigt det än låter), och då är såklart hela sajten nerlagd. Det är ungefär som nu då, när jag måste in på hotmail fungerar inte det.
Det var en lång dag igår. Alldeles för lång. Jobbade kväll och vittnade babyskrik och köpta pojkar. Det kunde inte vart något annat. Killen var säkert 20 år yngre än den 40-50 årige fete fule tystlåtne köparen, som betalade allt medan killen satt o blinkade med sina långa ögonfransar och fick presenter. Allting kändes så sjukt mycket som breakfast at pluto att jag bara väntade på att cafét skulle sprängas i luften vilken minut som hellst.
Att det stod en enorm polispatrullsbil och en brandbil med syrenerna på precis utanför fiket var väl ingen nedlungnings-faktor heller. Typ hej bombpatrull, men det visade sig att polisbilen bara hade fått motorstopp.
MIn hjärna var helt degig hela dagen och att komma hem kl.23.30 hjälpte inte.
Somnar aldrig i tid. Måste upp tidigt imorrn också. Vill inte inte inte men måste.
Pride var i dag och Julia var för bakis för att gå ut, men jag tror inte jag hade orkat ändå, synd för jag hade verkligen velat gå länge.. Det är något särskillt med pride, man blir som hoppfylld av allt det där rosaglittriga.
Åkte till Täby och gjorde läskiga tecnolåtar istället, raderade min myspace för att starta en ny, fast tja, det går ju inte så länge jag inte kan ta mig in på min mail.
Snart kommer Anna hem. Jag längtar mig galen!
Det var en lång dag igår. Alldeles för lång. Jobbade kväll och vittnade babyskrik och köpta pojkar. Det kunde inte vart något annat. Killen var säkert 20 år yngre än den 40-50 årige fete fule tystlåtne köparen, som betalade allt medan killen satt o blinkade med sina långa ögonfransar och fick presenter. Allting kändes så sjukt mycket som breakfast at pluto att jag bara väntade på att cafét skulle sprängas i luften vilken minut som hellst.
Att det stod en enorm polispatrullsbil och en brandbil med syrenerna på precis utanför fiket var väl ingen nedlungnings-faktor heller. Typ hej bombpatrull, men det visade sig att polisbilen bara hade fått motorstopp.
MIn hjärna var helt degig hela dagen och att komma hem kl.23.30 hjälpte inte.
Somnar aldrig i tid. Måste upp tidigt imorrn också. Vill inte inte inte men måste.
Pride var i dag och Julia var för bakis för att gå ut, men jag tror inte jag hade orkat ändå, synd för jag hade verkligen velat gå länge.. Det är något särskillt med pride, man blir som hoppfylld av allt det där rosaglittriga.
Åkte till Täby och gjorde läskiga tecnolåtar istället, raderade min myspace för att starta en ny, fast tja, det går ju inte så länge jag inte kan ta mig in på min mail.
Snart kommer Anna hem. Jag längtar mig galen!
Kommentarer
Trackback