Comeda

Kvällarna är ljumna och vi räddar svalor ur stuprännorna. Blåregnet blommar och vi klättrar upp på skolbyggnadernas tak klockan 05 på vinvingliga ben för att se venuspassagen med en termos kaffe och färgglada filtar. Jag packar ned alla saker i mitt rum och tar pauser för att inte dra ned mig själv i flyttkartongerna. Håller dina händer för att jag vet att jag snart kommer släppa dem. Vaknar bredvid tvivet för andras ord om skillnad och räknar mina åldrar för att tyda ut några svar. Sju för så mycket mer och mindre. Men det har även varit mitt lyckotal sen barnaben.