Comeda

Idag mår jag väl som jag förtjänar när man hamnat vid ett hav med klasskamrater och det är lite för varmt och härligt för att sluta dricka av vinet man köpt. Utan man köper mer. Och sedan ännu mer. Och man missar middagen och det blir mörkt och plötsligt står man på ett bord och sjunger ut mot havet med någon som stampar takten. Jag förstår inte riktigt hur jag ska klarar av att skriva en novell när mitt huvud känns fyllt av cement och mest bara letar sig ned mot marken. Men vem vet. Det känske går än bättre då. Jag skrev presis kanske med ä och precis med s så det känns inte så lovande...