Do I disappoint you, In just being human

05:02
Sittandes för tidigt på morgonen, eller för sent på kvällen och försöker minimera allt. Alla jag svek. Kanske för dig. Kanske för mig själv.

Om fem timmar ska jag upp till någon som ska utvärdera mig. Ta mitt blod. Känna igenom min kropp. Lyssna till mina andetag.
Jag vet vad han kommer säga.
"Det är inget fel på dig"
Det vet jag. Jag vet varför min kropp ger vika.
Varför jag finner mig med en cigarett som gång på gång faller ur mina händer för att jag skakar så mycket, på en tunnelbanestation utan tåg, än en gång.

Bara för att jag inte finner någonting mer meningsfullt.

För att du fastnade, men inte bara därför. För att du verkligen inte vill ha mig där. Men tar mig ändå dit.
Och jag böjer mig för dig ännu än gång.

Försöker fly till ställen jag inte kan fly ifrån.
Och räknar ändå potentiella flykvägar.
Du säger att du kommer.
Men, kom igen. Kan du skjuta upp det ännu en dag så gör du det.
För att du kan.
För att jag låter dig

Kommentarer
Postat av: Anonym

du skriver vackert Hanna, som alltid! och jag tycker som vanligt och som alltid och för alltid, så väldigt mycket om dig


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback