So Vague








Tänk att det fortfarande växer blåklockor, trots att det snart är oktober. Jag pumpar i mig gift fastän jag varken får eller har råd. På flertalet sätt.

Jag har tagit promenader de senaste två dagarna. Låtit mina fötter leda mig in på stigar mitt undermedvetna endast kom ihåg. Hamnade på en äng jag glömt bort. En äng där jag för fyra år sedan satt och grät hjärtat ur mig framför min ungdomskärlek en kylig sensommarnatt. Jag kommer fortfarande ihåg hur hans tröja luktade. Damm, vind, lite bortglömt och undangömt. Precis så som minnet av den.

Kommentarer
Postat av: Anonym

häpnar av skönheten i bilderna, aaa. och orden passar så där fint ihop, nu igen.

2009-09-21 @ 22:37:04
Postat av: Anonym

snedstreck v

2009-09-21 @ 22:37:36
Postat av: V

jag älskar texten, bilderna, allt!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback