Comeda -

"Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. ’Varför då’, undrade jag. ’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort’, sa Jonatan."

Det finns en tid, en avlägsen tid som kläddes i änglavingar och vitt puder, då jag var med i "vi syns i nangijala"-gruppen på PA och våldförde mig på denna fantastiska berättelse. Denna tid är förbi för länge sedan, men kärleken för Bröderna Lejonhjärta är fortfarande kvar. För oavsett om man har varit en gothare med dödslängtan eller inte, så går det inte att frånse det hjärtskärande vackra drama om hopp och förtvivlan. Stadsteatern har satt upp en pjäs som bara måste ses! Kostymerna är bland det häftigaste jag sett och scenografin är trots att den är kravlöst avskalad fortfarande träffande säker. För mig är inte det här en barnpjäs utan en mångbottnad historia med skrämmande inslag som alla borde se. Jag må vara en aning överentusiastisk men jag blev kär i denna tolkning av Astrid Lindgrens melankoliska barnbok, och det kommer nog ta ett bra tag innan denna förälskelse går över.

2009-11-25 @ 20:44:17 Gasol Permalink

Kommentarer

Postat av: jasmin

jag vill jättegärna gå!!!!

2009-11-25 @ 22:05:41

Postat av: antonia

jag håller helt med dig angående scenkonstens otroliga kapacitet, dock tycker jag mig se, trots att jag inte är vidare insatt i teaterområdet, att kvalitetsbegreppet urholkas även här. dessvärre.

2009-12-04 @ 14:55:18

Postat av: antonia

(ohja fast bröderna lejonhjärta är allt bra fin.)

2009-12-04 @ 14:57:08

Trackback