Comeda

Jag fortsätter drömma om att jag blir jagad. Vaknar upp med andan i halsen insnärjd i mina lakan.

Det är för kallt. Hittar på små planer för att överleva vintern. Skulle helst vilja gå i ide, eller skaffa mig en tjock jämn hårväxt över hela kroppen, en päls så jag slapp frysa så. Kura ihop mig likt ett litet djur i närheten av någons hjärtslag. Och när det mesta går lite för mycket åt fel rikting, som att ens chef "glömt" att man jobbat fyra dagar, är en av mina planer att lämna skolan vid lunchtid, åka hem och sy mig en ny, enklare personlighet, tända ljus, dricka glögg och proppa i mig lussebullar och pepparkakor. Då blir man ganska mycket gladare faktiskt.




Haha min mamma gillade faktiskt min fårmössa så pass mycket att hon bad att få den i julklapp och gick därefter till sin muminkväll på jobbet i den.

Att vakna upp bredvid rufsigt blont hår i min mammas säng. Att göra kaffe och havregrynsgröt och tala om drömmar olika människotyper. Att tända ett första adventsljus och fuldansa till jullåtar i vardagsrummet. Att få vara din vän.

På något konstigt litet sätt kan jag sakna att vara tretton. På det sättet att vara okysst men ändå citera "Instant pleasure" på bilddagboken och fastän det enda man ville ha var en pojkvän. Ha svart hår och alldeles för mycket smink. Lyssna på HIM och åka ut till konstiga langare i skogar för att köpa smuggelvodka. Då hela världen fortfarande var koncentrerad till Gubbängen och att skriva jobbiga dikter om ens svarta själ. Eller sakna kanske jag inte kan. Men titta ömt på det på något sätt. Le lite förstående och klappa utvalda minnen på huvudet. Dra in lite av doften av escadaparym och h&mkajal. Tjuvrökning och kareoke på ungdomsgården. Väntan på att bli vuxen.

Lördag morgon. Vaknar klockan två och ligger kvar i sängen tills det mörknar igen med hälften av den ångest jag borde ha.

Jag skrattar fortfarande åt världen, men kanske främst mig själv i den. I hur jag lägger mig på rygg för någonting som egentligen kanske ändå är över. För att det existerade någon gång. För det som var då. Våldtar min integritet. Det som jag hållit så högt, för att jag måste. Rullar över på mage för kraften i orden jag egentligen inte vågar säga. Tar sats och krossar ryggraden med en välsiktad American History X stampning.

Och den konstiga lättnaden i det. Att få befinna sig på botten. Att få lämna ett vidrigt, jobbigt sista intryck. Att få försvinna ur det. Göra sorti på ett sätt som gör att jag inte kan gå tillbaka.

Till min fotokurs. Cheesymode.

Jasmin är fin

Tack för de femton nya slagen i ansiktet. De behövdes väl för att väcka mig.

..Och en cigg på det.

Tog mig inte till skolan idag heller.

Folk talar om att det börjar bli jul. En klasskamrat påpekade att det mer eller mindre var mitten av november, och jag hör att de ställer in båtarna från Nynäshamn då det ska bli snöstorm i natt. Jag hänger inte med. Jag vet inte vad jag gör av min tid. Och tanken på att jag kanske flyttar efter jul gör mig vettskrämd.

Försöker hitta vägar att ta mig genom den här vintern. Den som gått förbi min lokal de senaste dagarna undrar nog vad det är för underlig människa som sitter och gör rökringar för sig själv med ett glas rödvin bredvid sig. Nog för att det är för att fylla ut mellantiden och jag alltid möts upp av fina vänner, men efter i lördags då det gamla skomakeriet endast lystes upp av ett tjugotal levande ljus, i väntan på en spökhistoriekväll, lär ju människor nu gå omvägar för att slippa gå förbi port nummer 10.

På önskelistan:
lite mer ork

Min mail har spammat sig. Det är lite roligt för jag har fått en hel del mail om att det jag skickat inte har kommit fram. Så jag kikade vad det var för någonting jag skulle skrivit för någonting. Min mail ha tydligen skickat dessa till lite olika människor.

Till Ture på Strindbergs Intima Teater:
You are the sexiest man I have ever seen You are the man I have been searching my whole life for You are that special someone that I have been waiting for

Till gamla barndomsvänner:
I know that everyone will have that occasional fight. You’re not ready for a lifetime of pure and true happiness Because you’re still not ready for the love I have inside to give  I know that everyone will have that occasional fight

Till människor jag inte talat med på år:
I know we can deal. Especially when you asked me to be your wife I thought you were just a figment of my imagination And always being true

Till mina gamla arbetsgivare och lärare:
We have finally found each other. Ending all disappointments and any emptiness You caught me off guard I know that everyone will have that occasional fight

Till nuvarande vänner:
You’re not ready to let go


Jahaja

05:02
Sittandes för tidigt på morgonen, eller för sent på kvällen och försöker minimera allt. Alla jag svek. Kanske för dig. Kanske för mig själv.

Om fem timmar ska jag upp till någon som ska utvärdera mig. Ta mitt blod. Känna igenom min kropp. Lyssna till mina andetag.
Jag vet vad han kommer säga.
"Det är inget fel på dig"
Det vet jag. Jag vet varför min kropp ger vika.
Varför jag finner mig med en cigarett som gång på gång faller ur mina händer för att jag skakar så mycket, på en tunnelbanestation utan tåg, än en gång.

Bara för att jag inte finner någonting mer meningsfullt.

För att du fastnade, men inte bara därför. För att du verkligen inte vill ha mig där. Men tar mig ändå dit.
Och jag böjer mig för dig ännu än gång.

Försöker fly till ställen jag inte kan fly ifrån.
Och räknar ändå potentiella flykvägar.
Du säger att du kommer.
Men, kom igen. Kan du skjuta upp det ännu en dag så gör du det.
För att du kan.
För att jag låter dig

They said :
"There's too much caffeine
In your bloodstream
And a lack of real spice
In your life"

I said :
"Leave me alone
Because I'm alright, dad
Surprised to still
Be on my own..."