.
Lördag morgon. Vaknar klockan två och ligger kvar i sängen tills det mörknar igen med hälften av den ångest jag borde ha.
Jag skrattar fortfarande åt världen, men kanske främst mig själv i den. I hur jag lägger mig på rygg för någonting som egentligen kanske ändå är över. För att det existerade någon gång. För det som var då. Våldtar min integritet. Det som jag hållit så högt, för att jag måste. Rullar över på mage för kraften i orden jag egentligen inte vågar säga. Tar sats och krossar ryggraden med en välsiktad American History X stampning.
Och den konstiga lättnaden i det. Att få befinna sig på botten. Att få lämna ett vidrigt, jobbigt sista intryck. Att få försvinna ur det. Göra sorti på ett sätt som gör att jag inte kan gå tillbaka.
Jag skrattar fortfarande åt världen, men kanske främst mig själv i den. I hur jag lägger mig på rygg för någonting som egentligen kanske ändå är över. För att det existerade någon gång. För det som var då. Våldtar min integritet. Det som jag hållit så högt, för att jag måste. Rullar över på mage för kraften i orden jag egentligen inte vågar säga. Tar sats och krossar ryggraden med en välsiktad American History X stampning.
Och den konstiga lättnaden i det. Att få befinna sig på botten. Att få lämna ett vidrigt, jobbigt sista intryck. Att få försvinna ur det. Göra sorti på ett sätt som gör att jag inte kan gå tillbaka.
Kommentarer
Trackback