Anthicquers


Synkronisera

Att det behövdes en präst i vulgära skor och psalmer som lät som ett disney-soundtrack för att jag skulle inse att en del av mig aldrig någonsin kommer finnas mer trodde jag aldrig.

Jag känner mig så fruktansvärt utplånad.


Norrköpings Gator

Den här helgen har jag sovit sammanlagt 6 timmar. Så för tillfället sitter jag och slumrar till så fort jag får en chans, vilket inte är någon höjdare om man ska läsa klart 200 sidor i en torr bok fram tills imorrn.

Helgen vart rätt underlig, jag som inte ens hade tänkt gå ut för att jag var så trött hamnade på nivå 22 med billig öl och den sämsta tänkbara musiken. Därefter Knast och en hel del konstiga sammanträffanden. Jag stötte på Anna från skansen och avslutade kvällen i en underjordisk medeltidskällare där man drack mjöd ur lerkrus och lyssnade på liveband från 1300-talet. Kravlade ur sängen lördag morgon och släpade mig till centralen för att möta upp Antonia och Maria sen gick allting bara så jävla rätt. Antonias gudmor visade sig vara bortrest över helgen så vi hade en tre-våningsvilla med takterass och utsikt över staden och kanalen som går genom den mitt i centrala Norrköping, helt för oss själva. Vi lyckades planka in på en 150kr-konsert genom att springa runt i underjordiska tunnlar med läskiga tavlor och trots att Lasse Lindh var skabbig som gud vet vad, så hade jag askul och dansade mig yr. Vi kom in alla tre på klubb republik och träffade ett gäng med supersöta killar som älskade Beirut och spelade ukulele. Med dem drog vi till konsthallarna och köpte billig öl, dansade till tecno och häpnades över alla vackra män som faktiskt inte var ett dugg dryga. Sen skar sig kvällen en aning, eller en hel del för att vara ärlig, men idag är allting glömt och förlåtet. Saker man inte planerar händer så lätt ändå. Ramlade i säng kl.07 och hann sova i typ 2 timmar innan det var dags att gå upp. Nu ska jag göra en kanna te, lägga mig i min säng och hoppas att jag inte somnar då jag läser 1984.


Åh jag vill tillbaka!













Come On, We Need To Walk Away From Here

Hela jag värker. Jag vet inte vart träningsvärken kommer ifrån. Eller kanske vill jag inte rkt tänka på det då det mest skulle bli pinsamt. Jag måste läsa 300 sidor under helgen och om jag bara kunde väcka upp mig ur den förlamande tröttheten, så skulle jag vilja ta minst en öl och skratta med folk jag tycker om.

Fredag, Lördag, Söndag - Kom igen















Jag kommer upp till Jämtland lagom till surstömingsskivan och släktträffsprat. Min mormor har en vas med fyrklöver hon hittat, på matsalsbordet och det är ett stenkast till korna i hagen. Jag har fyra fina kusiner och två som är utmärkta att sitta på Tingshuset, dricka folköl och dansa till Agnes fransmans egengjorda låtar tillsammans med. Jag kommer upp snart igen och blir utsatt för biff-killar i hockeyfrilla, snus, hemmagjorda knivar och diskussioner om syfilis inverkan på historien. Jag kommer snart igen!

We Are Family

I min mormors hus finner man släktingar överallt.





I Don't Want That

Ännu en kväll på Coop Forum i Västberga. Jag har packat 3000 presentpåsar och ätit smörgåstårta. Jag är så pass inne i allt att jag var tvärsäker på att rösten i tunnelbanan sa Coop Forum när jag var i Hornstull och jag tänkte med min utmattade hjärna nej, kan vi inte vända igen innan jag insåg att jag var någon helt annan stans.

På gårdagens knast fick jag och Tone två män, varav en skulle på lumpen dagen efter, att idka kärlek till varandra. Det var trevligt, underligt och ganska förutsägbart på ett konstigt sätt. Kvällens höjdpunkt var ändå Simon som rålurade oss att han kom från England och inte förstod ett ord svenska. Han var lugnt värd milkshaken!

You and I are a gang of losers

-!i have a dream"
"my dreams name is hanna"

Sen hade man ju önskat att han inte var en galen fransman i 30:årsåldern.


Sea Lion Woman

Och efter att ha trotsat förkylningar, dansat tectonic på atombomb (jag fattar inte grejen med att jag alltid dansar konstiga danser jag inte kan ute på klubbar), spenderat en aning för mycket på inträde och diverse tillbehör ännu en gång, klätt ut mig till butcherflata, målat mig svart under armarna och åkt med min bitch och en vacker liten man med porrig mustach till en maskerad där bara vi var utklädda (ännu en gång), ingått ett tydligen troligt förhållande, förolämpat män i vita kavajer, varit ungefär så aggresiv som min butch-förklädnad lät mig, hittat någonting älskvärt bland rabarberna och säkerligen gjort bort mig på något sätt som jag tänker överse med för tillfället. Och efter det, så är det nu söndag kväll och om ca en halvtimme är det måndag och skoldag igen. Och det känns faktiskt helt okej.












Kafferep hos Marika








Sinnessjukt mycket kakor, kaffe, sällskapsspel, fina vänner och skratt. Tradition tycker jag låter som ett bra förslag. Mer vete, vapen, virus och smörgåsbord med liten kalv.

Jesus, Maria och den helige Anden

Är det bara jag som är ett socialt freak som får panik av personalfester eller är inte 100-talet coopianer inträngda på Heron Citys bowlinghall under en fana som det står "Bästberga" på en grov mardröm? Det finns ingenting jag är sämre på än bowling och småprat när jag inte är på humör att träffa någon. På Heron City. Det är så man vill gråta. Och även om den förra personalfesten jag knallade iväg på inte var obligatorisk, så är deffenitivt den här det. Bästberga..

Var förövrigt på säkerhetsinformation i tre timmar på Västberga idag. Jag undrar om de försöker bygga någon hemlig konsumarmé, jag har aldrig vart med om någon krångligare utprovning av arbetare. Jag satt och nöp mig i armen hela första timmen för att inte somna mitt i föredraget.

Du måste lova att säga som det är

Det är så lätt att skylla på generna. Lätt att förklara skeenden på grund av DNA. Som om de kunde påverka mina beslut. Som om det inte är mina händer, ögon, tankar. Det är svårt att mötas på mitten då ingen vågar ta steget fullt ut. Och ingen vet vart gränserna går. Egentligen.

Melvin

Och sen så gäller det att ta ett beslut.

A Cause Des Garcons

Gårdagen var underlig och underbar. För att fly undan vissa saker tog jag och Jasmin tåget till Uppsala där vi möttes av stängda barer och människor i diverse utklädningar. Det var nollning igång och vi villade runt på Uppsalas gator, gav upp och satte oss vid pizzerian "Jalla" och köpte varsitt glas vin, gick runt och fotade utklädda universitetare och hamnade tillslut på fjortisklubben People. Vi kom allra först och efter några drinkar för halva priset dansade vi med 30+are till BWO och diverse schlager/rnb-klassiker. Jag vet inte rkt vad för sorts dans vi körde egentligen, det var nästan mest som ett skådespel vad jag kommer ihåg.

Efter att ha lämnat vår Eva-trånande vän sprang vi till tåget och hoppade på med en brat och en vit kanin som vi samtalade vägen hem med. Svinigt dyrt vart det på tåget men vi kom fram snabbt och en barndoms-sjal och en emilmössa fattigare anlände vi till Baba Sonic. Jag gjorde av med ungefär 600kr under kvällen och buggade mig yr med en kille i gul tröja och slips men det slutade med att jag och Jasmin drog med oss en nybiven universitetsstudent hem till mig och väsnades tydligen till den grad att Jo fortfarande är sur på mig.

Två timmar sömn senare så går jag upp till skolan bara för att upptäcka att vi har sovmorgon till halv elva. Zombie är väl det bästa ordet att sammanfatta min mentala nivå under dagen.













Cooperative

Igår begav jag mig mot Kista Mässan för Jättelyftet. Som Marika sa så lät det ju mest som någon pre-operation för extrem makeover fall. Jag hade väntat mig ett femtiotal sumpiga konsumtanter på vinfylla inträngda i en liten lagerlokal. Det var 2000 personer från konsum affärer från hela sverige. Och även fast det var fri bar så raglade inte magda, 52 in i killen bredvid mig för att köra en odiskret taffsning.

Jag kom i tid, men lyckades missa alla ändå och hamnade vid ett bord där det största målet för kvällen var att bli så full som möjligt. En tjej som hade vart vegetarian men blivit tvångsmatad kött av sina föräldrar och tackade dem för det. Det var mean girls at konsum.

Men det slutade trevligt och jag, lite smått vinglande, och en chark-pojke från Västberga smet hem tidigare, mitt när Lena PH kom igång med sin "det gör ont" låt.


Jag är pepp på att jobba igen.