Comeda

Hög på kaffe och gamla känslor. Att man kan möta människor som får en att vilja gråta. Inte för att man är ledsen, eller olycklig på något sätt, utan bara för att de gör ett sådant starkt intryck.

Idag bokade jag nästan en biljett till Egypten, med någon som jag knappt känner, som avgick i morgon. Det enda som hindrade mig var att det inte gick några tåg härifrån. Men sen så är det rätt trevligt att skriva noveller och äta rödbetssoppa och dricka rödvin också.

Jävla mensvärk

Låt oss dansa till Beyonce och mima nästa helg i Stockholm

Idag mår jag väl som jag förtjänar när man hamnat vid ett hav med klasskamrater och det är lite för varmt och härligt för att sluta dricka av vinet man köpt. Utan man köper mer. Och sedan ännu mer. Och man missar middagen och det blir mörkt och plötsligt står man på ett bord och sjunger ut mot havet med någon som stampar takten. Jag förstår inte riktigt hur jag ska klarar av att skriva en novell när mitt huvud känns fyllt av cement och mest bara letar sig ned mot marken. Men vem vet. Det känske går än bättre då. Jag skrev presis kanske med ä och precis med s så det känns inte så lovande...

I morgon ska jag försöka ta ett allvarligt samtal med den sextio år gamla medeltidsmannen som förmodligen satt upp anonyma lappar om ett samtal vi haft. Hm.

Jag tror jag börjar bli sjuk. Jag tappar koppar i golvet, gör fruktte med saltvatten, tycks inte kunna redigera bilder med min dataskärm eftersom färgerna blir helt annorlunda på andras, filmerna raderar sig själva och jag kurar mest ihop mig under mitt täcke och känner mig ynklig. Försöker få tag på omöjliga adresser från människor som ständigt är på flykt. Undrar vad jag inbillar mig sjäv, vad jag intalar mig själv och vad som är på riktigt. Och så det där dimmiga febertäcket på. Den lätta huvudvärken. Och så tröttheten så klart.