Gillar att det är vår vava
Nämen, här sitter jag och söndagsvärker
I går natt drömde jag att jag satt mitt emot en vän och sa "du har krossat mig" och hon sa "nej, du har krossat mig". Sedan vandrade vi genom stockholms tunnelbana som var ännu gråare och ännu smutsigare och ännu fler människor var fulla och de hängde från alla uppgångar. De som inte fick kyssa varandra kysste varandra och alla skrattade rått. Min naturkunskapslärare stod och grät i hallen medan folk hoppade jämfota ned för trapporna i trapphuset. Det var mörkt och jag sprang.
I dag fick jag en fin present av min pappa. Hon heter Erika, precis som Agnes skrivmaskin och jag tror att deras kommunikation kommer bli alldeles utmärkt.
Emelie är en fin tjej i min klass
Väva mardrömstäcken
För att jag saknar Jasmin som välkomnar gud i Palestina
Kom hem nu!
Varför lyckas jag inte skriva om Polyamidfibrer?
Att köpa sig en enkelbiljett till helvetet
j
.
a
.
h
.
a
.
j
.
a
.
Just nu känner jag mig mest som ett svart orkanväder. Lämnar tjocka svarta spår. Som olja. I fjädrar. I mig.
.
a
.
h
.
a
.
j
.
a
.
Just nu känner jag mig mest som ett svart orkanväder. Lämnar tjocka svarta spår. Som olja. I fjädrar. I mig.
If I could cry it would feel like this
Vi skriver memoarer om svarta katter och grå himlar
Om jag bara fick, om jag bara kunde
Och vad bor i mig nu
förutom
rastlösa ben
en kastlös själ
nagellösa fingrar
Och jag letar efter nagelband
lite lycka
bland påskliljor
och andra falska förhoppningar
Mina tankar
som lösrullade cigaretter
spridda
Vita lakan
och dina svettpärlor
som bildar stjärnbilder
på din panna
min kropp
av akryl
och tempera
Alla mina
alla mina snedsteg
som ledde mig till dig
Söndag på Väddö
Dricka rödvin innan klockan slagit kväll, röka pipa insvept i en grå filt och prata med en av dem jag älskar allra mest. Det är så en söndag ska spenderas. Nu: vävsalen och mer vin!
Hör nu hur ditt hjärta bultar i mig
En timme kvar till verkligheten och jag inser bara mer och mer hur lite jag faktiskt har kvar här. Så många underbara, men inte mig själv. I väntan på första bussen, som ska ta mig i alkoholångor och gårdagens smink till tovning och nykardad ull. Och jag blir aldrig ren här. Det är för mycket som drar mig tillbaka i smutsen igen. Jag vill bara vara en av dem som vaknar upp till fågelkvitter med vita lungor, vitt samvete och ett hopp om kärleksdikter. Jag tror inte på något av det i nuläget. Men man måste väl alltid kämpa lite.
Ochdetskullevarabortadetärbortamenkännsfortfarandefastänjagintevetvarför
Ochdetskullevarabortadetärbortamenkännsfortfarandefastänjagintevetvarför
Och vad finns kvar i mig nu?
Shalalala Romeo blöder
Omedvetet lyckades jag bli en liten del av min novemberförebild. Hon är fortfarande den snyggaste jag vet och med tillräckligt mycket tjära, svart smink och tid kanske jag kan se ut som henne någon gång.
Natten skakar ut mig på villovägar. Nya riktningar som jag fortfarande inte kan förhålla mig till. Ber tyst om sällskap av människor jag egentligen inte känner. Någonting spännande, någonting nytt, någonting jag måste övervinna för att finna. I björnmask och tufsig päls. Och visst är jag lite rädd.