Ett hopp om hopp

Samhalltillvaro i samförstånd men utan tillräckligt sammanhang. Jag förvirrar mig i virrvarr och virrar bort mig i för stora och för små känslor. Vill veta vad jag vill men stannar i villrådigheten.

Blubb

Arg tillsammans med Lisa Ekdahl. Haha vilket skämt. Måste göra mig en passande spellista.

Saker jag gör när du är tyst

1. Tar promenader i regnet med någon jag saknar i telefon
2. Äter mackor, dricker te
3. Lär mig göra rökringar
4. Ser på dåliga filmer
5. Försöker att inte sova
6. Tar in samtal som blir allt mer uppenbara
7. Önskar att mitt liv var lite mer som en Bollywoodfilm. Typ alla ler å dansar å får varann i slutet va:


madonnawontyougivemeakiss






Tankesmedjan och Mollbergsblandning

Stockholm är varmt som bara en storstad kan vara. Luktar asfalt och sött av ölen som hälts från studentflaken. Jag cyklar på min ölandscykel genom söder och tar avsked av vänner som flyger ännu mer söder ut. Det är vackert och himlen byter solsken mot regn och åska. Jag lyssnar på radio och sorterar ut kläder. Dricker mer kaffe än jag borde men röker mindre. Jag tänker att det här är min stad och att den kanske har fått oförtjänt mycket ris från mig.

Jag gillar dig

Lycka i små stavelser. Nervositeten för nya arbetsplatser i mellanrumstiden. Antagningstider och väntetider. Kaffe kaffe kaffe och Fleet Foxes – Mykonos.

Utvikning

Bild: Papi

Lämnar Ölandet tillräckligt sent för att det ska kännas förbjudet för mig att vistas där. Kommer hem till arbete och skillnader som växer i mig. Inte för mig egentligen, mer bara en grodd av uteblivna svar och skrivna autofiktiva stycken. Kanske borde jag vara tyst. Kanske borde jag tala. Kanske borde jag öppna mitt sista Winstonpaket och fira hur paranoian svirar runt i min kropp. Kanske borde jag radera den här bloggen så jag slapp syssla med känslomässig pornografi. Kanske skulle jag inte skriva om jag inte hade möjligheten att göra det. Kanske borde jag sätta punkt här.

Två dagar kvar, en

Kvällarna är ljumna och vi räddar svalor ur stuprännorna. Blåregnet blommar och vi klättrar upp på skolbyggnadernas tak klockan 05 på vinvingliga ben för att se venuspassagen med en termos kaffe och färgglada filtar. Jag packar ned alla saker i mitt rum och tar pauser för att inte dra ned mig själv i flyttkartongerna. Håller dina händer för att jag vet att jag snart kommer släppa dem. Vaknar bredvid tvivet för andras ord om skillnad och räknar mina åldrar för att tyda ut några svar. Sju för så mycket mer och mindre. Men det har även varit mitt lyckotal sen barnaben.