Comeda

I ett försök att vända världen rätt springer jag till havet och med hjärtslagen dunkande i öronen intalar jag mig att jag lämnar allt bakom mig. Kastar mig i salt kallt vatten. Det där andetaget som känns som det första när man bryter ytan och kommer upp i klar luft igen. Nyfödd.

Jag vilar mig från verkligheten här ute. Åker och målar på klippiga stränder. Färgpulver som dansar i vinden. Dricker kaffe och äter matsäck med mina klasskamrater i solksken akompanjerade av fågelsång och vågskvalp. Omsveps av skyddande lager med ren luft och lugnande rutiner. Och allt mer börjar det kännas som en omöjlighet att någonsin lämna.