Frusna fingrar och ömmande vader

Jag arbetar för tillfället som brevbärare. Cykelbrevbärare. Det är ett ganska kallt, men behagligt, jobb. Jag tillbringar dagarna med att dela ut julpost och nynna ikapp med min ipod i farstas trappuppgångar. Det är även perfekt om man vill gotta sig lite i självömkan då jag dagligen stöter på människor som dunkar mig i ryggen och säger att det måste vara så hemskt att cykla i detta väder. Det är inte så hemskt, men jag nickar oftast och drar på mig ett tappert leende. Jag känner mig så duktig då. Lite sådär hurtigt driven och strävsam, som jag egentligen aldrig varit. Jag småpratar med ensamma tanter och lär mig att internhata vissa typer av brevinkast. Jag samlar på roliga efternamn och självpyntade dörrar. På ful trappuppgångskonst och hur människor försöker skriva "Ej reklam tack" på fyndigast sätt.

På det hela trivs jag rätt bra med min brevbärarroll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback