Shalalala Romeo blöder




Omedvetet lyckades jag bli en liten del av min novemberförebild. Hon är fortfarande den snyggaste jag vet och med tillräckligt mycket tjära, svart smink och tid kanske jag kan se ut som henne någon gång.

Natten skakar ut mig på villovägar. Nya riktningar som jag fortfarande inte kan förhålla mig till. Ber tyst om sällskap av människor jag egentligen inte känner. Någonting spännande, någonting nytt, någonting jag måste övervinna för att finna. I björnmask och tufsig päls. Och visst är jag lite rädd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback