Comeda

Två kannor te och hundra kakor senare..

Livet är så oberäkneligt. Man vet aldrig vad som väntar och man vet nästan aldrig vad som borde göras åt de saker som sker. Jag står så handfallen inför allt, men jag är så glad på samma gång. Trots den där konstiga längtan som placerat sig någonstanns i bröstet, trots att allting inte är sådär lätt som på film. Men det ska det inte vara heller. Jag vet inte vad jag ramlade in på, jag vet inte om det är någon sorts hyllning till livet, jag vet inte om vad morgonen bjuder på. Men jag vet att jag är så glad att jag hoppade av förra året så att jag fick chansen att träffa så många underbara människor, jag kanske annars aldrig hade mött. Jag vet att Marika är en fantastisk bakerska och balkongkompanjon och att det ligger alldeles för många kolakakor i mitt skafferi som kommer vara slut innan det blir gryning.