Comeda

I dag vill jag bara stanna hemma och gå runt i någon sunkig t-shirt, dricka te, sy, lyssna på bra musik, äta apelsiner, måla, fixa med fotoalbumen, sitta framför datorn, kolla på film, vara för mig själv och bara ta det lugnt.

Det har vart så mycket den senaste tiden och jag känner att jag behöver en paus och bara göra det jag känner för, oavsätt hur tråkigt eller osocialt det än kan verka.

Julia var här igår och var mysig. Hon hade bakat en massa olika sorters chokladbollar, radat upp dem i olika rader i knäckformar med olika färg efter smak och gett till mig. Hon är så söt.



Såg en kille på tunnelbanan idag som gick i dramaklassen i min grundskola för något år sedan. Han var en söt och glad liten skate-kille som spelade flummiga teater-roller. Nu har han börjat på östra real och man känner inte ens igen honom. Jag fick titta flera gånger för att verkligen försäkra mig om att det var han. Han såg så bratig ut att jag bara ville skrika och klippa av hans halvlånga backslick och torka av den foundation som täckte hans fräknar. Hur kan man förändras så totalt på bara ett halvår? Vill man passa in så mycket att man är beredd att ändra allt man är? Jag blir bara så ledsen och fundersam när jag ser sånt, för jag förstår det inte. Det är klart att man anpassar sig endel efter olika människor, alla lockar fram olika sidor hos en, men jag skulle aldrig förändra mig för någon. Då är jag nästan hellre ensam och mig själv.