Comeda

Det är så mycket deg i mitt huvud nu. En massa saker som bara segar upp allting jag gör och får saker som borde gå snabbt att gå i slowmotion. Jag behöver en massa tid på min balkong med chailatte och regn och cigaretter för att få tillbaka något slags tempo.

Det känns fortfarande så himla underligt att sitta och röka på balkongen när mamma är hemma. Hon säger ingenting, gör ingenting, kommer nästan aldrig ut, men endå kan man inte skaka av sig den besvikna känslan. När hon inte kan dra in studiebidraget, klaga på röklukt eller säga att det är olagligt blir allting tillåtet. Och känns helt plötsligt så mycket mer förbjudet.