Comeda

Bild: Malou


Finner mig på tak, i fönster eller på filtar i solen.

Skolhallen var inklädd som för en gravvaka. Skräcken.

Det vart svartklubb, gråtfest, skrattparty och tretimmarspromenader med kaffe i solen. Du är det bästa jag vet. Herregud kvinna, vad vore jag utan dig?

Men ilskan går i vågor, och det gör väl besvikelsen med, även om den biter sig fast lättare i huden.

Om att falla först när det inte längre finns någonting att gå på. Tröttheten i det. Det omöjliga i det, bara för att det är omöjligt och för att jag för att jag för att. Bara för att. Inte svårare än så. Inte enklare heller.

Jag omsätter dig i text. subjekt - su + o. Fast ändå inte. Det blir bara enklare så.
Ett lätt illamående och tankarna som aldrig drar i rätt riktning. Jag skriver barnböcker för vuxna om en påhittad barndom med äventyr. För att jag hatade att vara barn. Hatade att vara maktlös. Trots det intalar jag mig fortfarande att jag är det i situationer som kräver något av mig som tar för mycket mod från mina reserver. För i många fall är jag ganska feg.

Men jag och Agnes spenderade fem timmar i Växjö med att gå på konstmuseum, dricka påtårskaffe, äta falafel och missa vår flygbuss. Men taxichauffören var snäll och gjorde oss sugna på öl.



vilket var precis vad vi tog på allvar när vi kom fram till platsen som kallas "den längsta bardisken i Europa".


Sedan var allt bara bra helt enkelt

Förstår inte varför man inte får ha film på Scenografi arbetsproverna. De ska inte tro att de kommer undan!

Den ologiska resfebern vart än man ska

Bilder: Papi

Snön smälter bort i ett kallt duggregn. Jag äter Islänskt godis och packar förr nordligare breddgrader

Idag kom jag på att jag har den där typiska psykbrud-frisyren för tillfället. Den som alla galna tjejer i filmer har, typ Brittany Murphy i Stulna år, Uma Turman i Pulp Fiction eller varför typ inte ta Karin Boye som verkligt exempel. Trots det mår jag bättre än på länge.