Comeda

Jag sparkar ned alla päronträd
jämnar dem med marken
Det blir ett gravfält
över de känslor
som aldrig fick växa

Jag slutar så frön
det ska bara finnas jord här
hårdtrampad kall mark
och mina nariga händer
som inte kommer vila i din nacke något mer

ingen ska så blommor här
inga monument
över det som aldrig blev
Inte som en minneslund
utan som ett minfält
som spränger den som beträder det i bitar
för det ska inte finnas något kvar

och kroppssplittret kommer förmultna
och benresterna kommer vittra till stoft
och du kommer fortsätta vara vacker
men inte på samma sätt