Utvikning

Bild: Papi

Lämnar Ölandet tillräckligt sent för att det ska kännas förbjudet för mig att vistas där. Kommer hem till arbete och skillnader som växer i mig. Inte för mig egentligen, mer bara en grodd av uteblivna svar och skrivna autofiktiva stycken. Kanske borde jag vara tyst. Kanske borde jag tala. Kanske borde jag öppna mitt sista Winstonpaket och fira hur paranoian svirar runt i min kropp. Kanske borde jag radera den här bloggen så jag slapp syssla med känslomässig pornografi. Kanske skulle jag inte skriva om jag inte hade möjligheten att göra det. Kanske borde jag sätta punkt här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback