Comeda

På måndag delas mitt liv in i tidszoner, scheman och ordning. Jag skall ordnas upp, jag ska ordna upp. Sortera, utvärdera, utdela.

Jag tvättar mina lakan. Raderar de sista avtrycken. Jag slänger alla flaskor. Skriver brev som aldrig kommer skickas.

Beskedet om ännu ett av dina svek chockerade mig inte, jag vet inte ens om det var det största, även om det borde ha varit det. Och jag önskar att det i alla fall hade varit värt så pass mycket att det hade upprört några känslor. Att jag inte var så van att jag inte reagerar längre, utan att folk får reagera åt mig i stället.

Jag har aldrig trott speciellt mycket på skrock. Men nog har jag hoppat över a-brunnar, stått lite för länge på k-brunnar. Alltid önskar jag samma sak när klockan blinkar ensiffrigt. Någonting rent. Jag önskar mig alltid någonting rent.