Comeda

Jag har alltid varit intresserad av kontaktannonser. Att på högst tre meningar sammanfatta hela ens person och lägga ut till allmän beskådning faschinerar mig och jag undrar ibland vad jag skulle skriva själv om jag fann det aktuellt. För ett tag sen började jag samla på kontaktannonser, inte maniskt varje dag utan bara någon gång då jag såg en som fick mig att skratta till, någon som har skippat romantiska middagar och långa promenader och försökt lite extra, på gott eller ont. I början hade jag något projekt om att jag skulle hitta den perfekra partnern till dem via en annan kontaktannons, men det gav jag upp rätt snabbt då det skulle bli ett heltidsarbete. Men det är fortfarande med jägarglimten i ögat jag spanar igenom kontaktannonserna i morgontidningen. Vissa undrar man ju lite vad som försegick i deras huvuden när de skrev annonserna. Som kvinnan som letar en rullstolsbunden, konstintresserad kvinna som ska bo (låsas in?) i hennes hus på gården, eller Emil-killen. Vet han inte att Ida är hans syster? Tur att han inte har någon flaggstång i alla fall...