Jag har aldrig sett mig som en svartsjuk person, jag verkar ha motbevisat mig själv

Det är någonting som luktar ruttet
Jag kan känna doften
Det är någonting som trycker undan
och gräver gångar med naglarna under mina fötter
Det där kväljande söta i luften
och jag kan knappt andas
eller så gör jag det för mycket

Och jag skulle vilja kunna se mig själv utifrån, analysera situationen och bedömma allting objektivt. Jag vill bryta ned helheten i småbitar och komma fram till en slutsats. Synd bara att allting inte är som en en faktatext på globala gymnasiet. Men så är ju inte livet, tyvärr. Det är på riktigt nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback