Come on tell me

Och vad hände med övertaget? Det var jag som var A och P och hade kontroll över situationen. För jag bryr mig ju inte (för mycket) och jag gråter aldrig (för ofta) framför dig. Och så sitter jag här som en slemmig klump av känslor och det är ju nu jag borde var så jävla lycklig. För det blir nog inte mycket bättre än såhär. Egentligen. I stället väljer jag att gå i barndom och tröstäta ben & jerrys framför tecknade filmer. Jag värker men det kan bero på tröttheten, vädret, colombine, koffeinet, mörkret eller mopsen jeffe som brändes till döds i industriavfall. Fast jag gillar ju inte hundar.

Kommentarer
Postat av: Maruschka Babooschka

alltså jag tänkte skriva ett sympatiskt meddelande, hannilove. MEN så nämner du jeffe och jag bara skrattar på mig. fan liksom.



okej, men äkta sympati.





...

och

...



rått garv och noll sympati för den där otroligt keffe jeffe.

toodle



Postat av: jaaaaaasjhismnhin

hundar är inte någonting att tycka om faktiskt. katter däremot, speciellt täbykatter på torsdag.

2009-01-14 @ 02:06:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback