Comeda

One Thousand Swallows

Jag blir alltid så melankolisk av att komma tillbaka till Gubbängsskolan, var jag har tillbringat en hel del tid de senaste två dagarna då Jo gått ut nian och haft bal. Den största tiden spenderade jag att gömma mig för människor jag inte orkade hälsa på. Pratade med några jag kom på mig själv ha saknat och vi lovade att träffas.
Tänk att jag spenderade 10 år i den där klumpiga tegelbyggnaden. Jag kommer ihåg så mycket och knappt ingenting av korridorerna och klätterställningarna. Snart är första året i gymnasiet slut. Allting går så otroligt snabbt.

Jag har hittat den, texten, myten, legenden. The so-called waldorf morgonspråkvers:



Jag skådar ut i världen

där solens strålar lysa

där nattens stjärnor gnistra

där tunga stenblock vila

där djuren liv förnimma

där människan i sin själ

åt anden boning ger.

Jag skådar in i själen

som lever i mitt inre.

I världens rymd därute i

själens djup härinne

där väver gudaanden

i solens och i själens ljus.

Till dig som är Guds ande

jag vänder mig och ber

att i min själ må växa

välsignelse och kraft

till arbete och kunskap.

gissa vem det är från ;)

pusslove

älskar bilden på alla ballonger. superfin!