Comeda

Sitter och äter gammaldagsa fruktkarameller. Det regnar utanför och regnet luktar hav så som det gör här på Öland och jag känner mig så hemma. Jag känner mig lugn igen. Stockholm var fantastiskt med allt som hörde till. Fika med Maria, att springa in i en famn jag saknar dagligen. Första ölen vid fyratiden, vitt vin och sushi med Felica och samtal om Peter Pan-komplex och feminismen som sviker i svaga tillfällen. Ett drömspel, min favoritpjäs, på stadsteatern med Patrik. En uppsättning som är i klass med den på moment:teater. Rött vin under tälttak på en uteservering vid stortorget. Det regnar, han spelar klassisk musik för mig och berättar hur man stämmer en orgel, och vi talar om hur synd det är att vi inte är förälskade i varandra, för det hade varit så perfekt.

Tar mig vidare genom staden och ölglasen. Hamnar på flådiga barer i stureplan som jag och Felli överger för att återvända till våra stammissunkhak. Fler vänner och fler barer. Jag övertalas att stanna över helgen men jag återtar den tanken när nattbussen är en timme sen och jag tar hand om förstagångsfyllor i stället.

Promenerar upp skavsår med älskade Jasmin en hel dag.

Precis så som det ska vara.

Det är skönt att återvända hem och inse hur mycket jag har kvar där. Sedan är det skönt att komma tillbaka till mitt nya hem igen och inse att jag har saknat det och att det är här jag vill vara just nu.