Utkast: Sept. 26, 2010


Bomber över Stockholm. De säljer ut oss. Prismärker dina tankar. Köper känslor på lösvikt
och allt blir så banalt
med kravmärkta äpplen, gröna bananer och fruktan för 29kr/kg
En smak av mandelkubb. Tryggheten i mormors famn
i en fabrikstillverkad cigarett mellan mina läppar

Så mycket gatusten. Gränder som inte leder någon vart
och och och
ingenting av det som jag vill få fram

Ännu en kopp kaffe.
Tredje cigaretten i rad.
Tänderna gulnar. Vissnar i takt med löven.
Det blir höst, det blir höst, det blir höst.

Det är så många som talar om förruttnelsen. Om hur döden lägger tunna fingrar
över ansikte, bröstkorg, skulderblad
Det vet jag redan.
Låter mig lura mig själv att jag har kontrollen. Placerar ut dess fingrar på erogena zoner. Vid käklinjen, solarplexus, knävecken. Låter de leka längs ryggraden, fastna i mitt hår.
Mina händer skakar för att jag låter dem. Det är inte livet. Det är jag.

Drar henne långt ned i lungorna. Lämnar en svag doft av bränt hår. Lägger sig som en seg hinna i strupen.
slem
saliv
sinnesfragment
Intalar mig att kaoset består
bara jag låter det
så jag kan finna lite tröst i att skära ut de vackra delarna. Sortera och kategorisera de ord som inte värker
då hon kryper in i mig.
Sprider sig genom kapillärerna ut i blodet. Placerar sig likt ett foster tätt intill aortan. Hindrar blodflödet. Pressar lungväggarna tätare ihop. Nio månaders väntetid
innan vi kan föda några beslut

Allting jag trott mig avslutat i takt med höstens intrång kommer tillbaka
angriper mig med förnyad kraft
kan inte gå
bara springa

Jag testar mig själv och andra. Andas hackigt. Finner inga mellanvägar, springer bara rakt fram. Drar upp armarna. Skyddande ansikte, integritet, galenskap. Döljer alla anletsdrag. Finner dig i mina tankebanor. Gömd i väntan på en läglig överfallssituation. Retirerar. Återkallar alla mina trupper.
Och det skrämmer mig hur snabbt mina känslor skiftar, byter färg och betydelse.

Hon kommer oinbjuden klockan tre på natten. Åker över hela staden. Med allt det jag vill. River upp och plattar till. Knyter upp lösa trådar i natten. Lurar ur mig ord som jag begravt. Suger upp min stolthet. Lämnar mig med huvudvärk och ett lätt illamående.
Äckel.

Från åskådarbänken ter sig allting så komiskt
En fars i tjugo delar
och jag kan inte göra annat än att skratta rått
skaka lite medlidsamt på huvudet

Luften lägger sig grå över Stockholm.
Bombhot.
Förintelse.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Hanna -

du skriver sådär så man väl dö litegrann

(alltså fruktansvärt men helt underbart)

2010-09-27 @ 01:15:07
Postat av: antonia.



/ Ännu en kopp kaffe.

Tredje cigaretten i rad.

Tänderna gulnar. Vissnar i takt med löven.

Det blir höst, det blir höst, det blir höst. /



orden sköljer över mig. ont, men framförallt vackert, och jag hoppas att dina dikter och texter kommer ut hanna. kärlek.

2010-09-27 @ 09:50:35
Postat av: Siri

skulle läsa upp en dikt idag i skolan.

valde denna. Du fick applåder

Postat av: Hanna

Ni är så himla fina

2010-09-27 @ 19:21:31
Postat av: Anonym

jag tycker inte att man kallar en person äckel i sin blogg, som du använder som dagbok, hanna.

2010-09-28 @ 11:25:09
Postat av: Hanna

Jag kallar inte en person äckel.

2010-09-28 @ 15:33:24
Postat av: Hanna

Och om jag skulle använda det här som dagbok, så skulle den nog se väldigt annorlunda ut tacksåmycket

2010-09-28 @ 15:36:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback