Comeda

Hon har retoriken som får folk på fall. Konsten att tala som jag alltid avundats. Konsten att etsa sig fast. Som små små glasbitar under linningen. Den där stenen i skon. Det konstanta surrandet i huvudet. Min egen tinnitus. Skapad av ljudvågor som jag själv satt igång, reflekterade genom alla de ryggar jag ständigt förväxlar med hennes. Hon säger ändå aldrig någonting nytt. Varför ska hon när hon har en sådan fallenhet för att mima?

Ljud kan inte fortplantas alls i vakuum


Och jag läser texter om mig själv som någon annan skrivit. Tio, tjugo, trettio sidor om en person jag inte kan se.