Mistaken for Strangers

Vita väggar, döende ljus. Skakiga rörelser, jag vill ut jag vill ut jag vill ut.
Du lämnade för mycket, och ställde mig sen till svars. Gömde minor och grävde ned vapen för vilka jag fick betala med min moral. Jag letar alltid efter anledningar till det förflutna för att bilda min nutid,
en arbetsskada
antar
jag.

Och jag känner inte igen mig själv i att vara så hård.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback