Comeda

Jag har skrivit dagbok sen jag var elva år. Det blir snart åtta år av hemligt skrivande i olika små häfften och böcker. Åtta år av mitt liv har dokumenterats. Samtidigt när jag bläddrar igenom dem nu så här i efterhand  ser jag hur lite jag verkligen valt att dokumentera. Det är ingen förskönad bild, snarare förfulad, och det är så mycket gåtor och kodord, som om jag var rädd att någon skulle läsa dem, eller som om jag skrev dem till någon.

Jag brukade ofta tänka att jag skrev till mig själv i framtiden. Kunde lägga till någon rebellisk slutkläm på saker jag skrev som jag antog att mitt vuxna jag inte skulle gilla. Saker som var för starka eller helt enkelt utmärkte en period allt för mycket. Det finns vissa av dem böckerna jag inte vill öppna, som jag inte är redo att öppna än, men på något sätt känns det betryggande att ha en stor del av sitt liv nedklottrat på papper. En biografi i 16 delar.