My Oldest Memory, Olive Heart



Jag dricker för mycket kaffe och får kramp i magen. Jag snubblar på för mycket saker och får ont i tårna och samvetet. Jag försöker glömma fel andetag i mina öron men hittar bara motståndare där jag söker svaren. Och trots att det mesta blir defekt, så påminns jag ständigt om hur fruktansvärt glad jag är för att jag lever. Jag har ramlat ned för stup, jag har nästan drunknat, hållt på att bli påkörd några gånger, missat steg i stentrappor, testat gränser, haft malaria (även om det bara varade i några timmar och egentligen var febertrött hypokondri-inbillning) och gått vilse i stora städer och stora skogar. Det finns så många små saker som kan gå fel, men på det stora hela finns det så mycket vackert i den här världen att det tryck över bröstet som gör det svårt att andas, är där bara för dess egen existens, och det är ganska storslaget i sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback