Comeda

Jag tappar tidsuppfattningen när snö blir till regn och alla skriker ord som inte formas till meningar i mina öron, utan bara fastnar som små små glasbitar på trumhinnorna. Du viskar in dem i min hjärnbalk och sätter igång tankar jag egentligen inte vill tänka. Och jag har börjat bita på naglarna. För det som inte får fastna bildar svarta lager och bygger upp klor tills nagelbanden rivs upp av sig själva. (och jag är rädd att jag river upp dig också)